Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Kristiern II:s sista restaurationsförsök. 1531, 1532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
botade från den landsflyktige konung Kristiem. Det är förut berättadt, huru
de planer på sitt rikes återtagande som denne 1523 uppgjort hade strandat och
huru försöket att förverkliga dem endast hade sänkt honom i ett bottenlöst
haf af penningbekymmer och på samma gång från honom aflägsnat de tyska
furstar, på hvilkas vänskap han trott sig kunna räkna. Lika liten framgång
hade de planer som stodo i samband med Sören N or bys företag af 1525 och
1526, och sedan denne i augusti sistnämda år blifvit förjagad från nordens
riken, fans ej der någon utgångspunkt för följande restaurationsförsök. Hos
sin svåger kejsar Karl V, af hvilken Kristiem ansett sig kunna hoppas allt,
fann han ingen hjelp: kejsaren var upptagen af sitt krig med Frankrike, och
de förhoppningar som hos Kristiem väcktes, då Karl genom segern vid Pavia
den 24 februari 1525 och freden i Madrid den 14 januari 1526 tycktes fa
friare händer, visade sig snart fåfänga. Den 22 maj afslöts förbundet i Cognac
emellan Frankrike, påfven, Venezia och Francesco Sforza, den 29 augusti
stod slaget vid Mohacs, hvarefter turkame öfversvämmade Ungarn och botade
tyska riket, den 2 maj ingicks det mot kejsarens reaktionsplaner riktade
förbundet i Torgau mellan Kursachsen och Hessen, livar t i 11 snart andra
evangeliska furstar slöto sig, och samma år utbröt åter kriget i Italien. Det var
ej tänkbart, att kejsaren under sådana förhållanden skulle kunnat göra något
for konung Kristierns sak, äfven om hans intresSe derför hade varit större
än det var. Åtskilliga omständigheter hade bidragit att afkyla detta intresse^
Det personliga band som förenat de båda furstarne slets med drottning
Elisa-bets död den 19 januari 1526. Redan förut hade Nederländernas
handelsintressen gjort en brytning emellan kejsaren och de nordiska rikena till en
betänklig sak. Och dessutom bidrog den ställning konung Kristiem intog till
reformationen i väsentlig mån till att minska Karl V:s sympatier för honom
och hans planer. Redan under sin sista regeringstid hade konung Kristiem
vidtagit åtskilliga åtgärder som visade, att han i afseende på statens och
kyrkans förhållande till hvarandra hyllade de reformatoriska åsigterna. Under
sin vistelse i Tyskland 1523 kom han i beröring med Luthers mäktiga
personlighet, och 1524 slöt han sig öppet till hans läror. Detta kunde ej för
kejsaren vara någon behaglig sak, ej heller för regentinnan i Nederländerna,
Margaretha, som dessutom af åtskilliga andra anledningar var konung
Kristiem föga bevågen. Under dessa förhållanden kan man ej undra på att
konung Kristierns bemödanden att vinna sin svågers bistånd helt och hållet
strandade.
Mot slutet af 1520-talet ändrade sig den politiska ställningen i Europa.
Karl V blef äfven i sitt andra krig mot konung Frangois segrare och tvang
honom genom freden i Cambrai den 5 augusti 1529 att afstå från sina planer
i Italien; i oktober måste turkarne upphäfva belägringen af Wien, och vid
riksdagarna i Speier 1529 och Augsburg 1530 bestämdes besluten af kejsaren
och den katolska majoriteten. Kristierns förhoppningar vaknade å nyo, och
han beslöt att begagna sig af den katolska riktning som nu tycktes skola bli
herskande i Tyskland och tillika att uppträda som målsman för den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
