Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Yttre förhållanden 1537—1542. — Dackefejden - Vesterås riksdag 1544. — Reformationsverket under de sista åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand hade han fört det svenska statsskeppet fram genom bränningarna.
Hans mannaålders verk var fulländadt. Det lider mot aftonen af hans lif
och regering, nu var tiden kommen att i frid skörda hvad under stormen
blifvit sådt.
Vesterås riksdag 1544. — Reformationsverket ander de sista ären.
Omslag i konungens styrelsesltt — Riksdag i Vesteris, jan. 1544. — Vesteris ariTSrening, dat. den 13
jaa. s. i. — Den nya kyrkan. — Biskopsnamnets afskaffande. — Stiftens delning. — Fortsatt indragning af
biskops* oeh kapitelgodsen. — Redaktion af landtpresternes och sockenkyrkornas hemman. — Fortsatt rifst
■ed kyrkornas 15sa egendom.
Sådan var faran som under dackefejden hotade konung Gustaf och
Sveriges rike och sådan ansträngningen att afväija henne, att man ifrån denna
tid kan spåra en väsentlig förändring i konung Gustafs regeringssätt. Ej så,
att han ändrade sina syften och tog något steg tillbaka på den väg han för
sig och Sveriges rike utstakat; visserligen icke: han fullföljer med säkra
steg sitt mål och skyr* icke följderna af de åtgärder, som beteckna den
föregående delen af hans regering, ej heller att fortfarande draga ut dem vida
läugre än tanken från början hade varit. Men i hans sätt att dervid gå
tillväga märker man eu bestämd olikhet med det, som under de närmast
föregående åren uppenbarar sig i hans behandling af sitt folk. Han blir
mera forsigtig, den myndiga herskartonen i hans bref och befallningar
lem-uar rum för en ton af faderlig omvårdnad, än öm och mild, än sträng och
förmanande, alltid vördnadsbjudande, och detta mer i samma mån som känslan
af att han närmar sig slutet af sin lefnad och sitt verk, medvetandet om
dettas storhet och de mörka aningarna om, att det af ovarsamma händer
efter hans död skall kunna skadas och hotas, gifva sig uttryck i hans
handlingar och ord.
Det första beviset på, att ett omslag i konungens styrelsesätt förestår,
finner man i det öde som drabbade den man, hvilken under den näst
föregående tiden varit hans förnämste rådgifvare och i hufvudsaklig mån
upp-hofsmannen till de regeringsåtgärder som framkallat dackefejden. Vid
midsommarstiden 1543 återvände Konrad von Pyhy från den beskickning till
Frankrike hvari han föregående år afsändts. Han blef kort derefter fängslad,
såsom det uppgifves, med anledning af tvetydiga förbindelser med främmande
furstar, hvari han utan konungens tillstånd eller vetskap inlåtit sig, äfvensom
för det sätt hvarpå han handskats med de penningmedel konungen stält
till hans förfogande och hvarför han ej gjort ordentlig räkenskap. Han dog
i fängelse.
Men om konung Gustaf sålunda lät den hatade utländske rådgifvaren
falla, så visade han på samma gång, att han var fast besluten
att-upprätthålla och fullborda den förändring inom stat och kyrka, hvarpå han sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
