Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Konung Gustaf såsom regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtlydde de råd han tillförne gifvit dem, om huru de skola sköta åker och
äng, så nödgas han hålla noggrannare inseende dermed och bjuder derför,
att »hvar och en landbo så väl som skattebonde skall hafva allt sitt hö i hus
om S:t Olafs dag (29 juli) vid sina fyra mark örtug tillgörande, med mindre
så sker, att hans råg eller korn så hastar sig, att det dessförinnan kräfver
skördetid och bonden måtte för sådana förefallande sakers skull akta der
uppå, eller ock Guds väderlek så förhindrar med svårt regn och vätska, att
det för den skull icke ske kan, det dock en sak för sig är. Likväl skall
bonden dess emellan icke försumma sig, när han hafver god väderlek och tid
och hans säd icke kräfver hjelp, att låta komma sitt hö i hus först om
året; och skall han icke mera slå eller lägga under lien i hvar gång, än han
kan räfsa pä en dag eller två allra mest, sätta’t i såtan och låta sedan strax
komma’t i hus, vid det stratf som före skrifvet står, och icke den första
hö-såtan, som slagen blifver om året, skall bida efter den sista, som sedvänjan
här till dags på landet varit hafver.» Likartade föreskrifter gifvas med
af-seende på bergandet af säden, och fogdarne erhålla befallning att noga tillse, att
påbuden åtlydas, och att af de olydige utkräfva böter »på det allra strängaste». —
Ett annat exempel är hans bref till menige man i de norrländska landskapen af
den 20 april 1542: »Yttermera gifva vi eder, dannemän, tillkänna, att vi hafva
några besväringar och klagomål emot dem som fiskerierna bruka, både
strömmingsfiske, laxfiske och torskfiske i alla norrlanden, att de så falskeligen
och illa förvara och salta mest all den fisk, som de hit till Stockholm och
andra städer sända, så att vi och andra goda män, som mycken salt fisk till
våra slott och gårdar behöfva, bekomma icke annat för våra penningar än
sur och förderfvad fisk; hvarför bjuda och förmana vi strängeligen eder alla,
som sådana fiskerier bruka pläga, att I efter denna dag annorlunda viljen
förvara och salta eder fisk, än här till skedt är. Här är, Gud dess lof, icke så
dyrt saltköp i landet, att I för salts skull behöfven förderfva sådan hop fisk
om året som nu sker; och vilja vi eder härmed åtvarnat hafva, att ej någon
sur eller förderfvad fisk hit i landet föra eller sälja, icke heller der hemma
hos eder köpa eller sälja, så framt att 1 icke sådan fisk viljen förbrutit
hafva.» — Ett dylikt förmynderskap var helt och hållet i den tidens stil.
Konung Gustafs personlighet gaf deråt en egen färg af faderlig
omvårdnad, på samma gång som hans höga begrepp om sin konungsliga
maktfullkomlighet sträckte det vida utöfver de gränser, som lagen för hans
myndighet utstakat. Ett talande bevis härpå är hans sätt att behandla frågan
om häradsböfdings tillsättande. 1 lagen fans derom stadgadt, att häradet
genom eu nämd skulle uppsätta tre män på förslag och att konungen skulle
nämna en af de föreslagne. Denna bestämmelse hade under medeltiden blifvit
tillämpad, och försök att öfverträda den hade under riksföreståndarnes tid
blifvit af allmogen tillbakavisade. År 1547 skulle häradshöfding tillsättas i
Sunnerbo, och allmogen begagnade sin rätt att föreslå, men fick derpå af
konungen följande svar: »Vi gifva eder tillkänna, att edra sändebud hafva
varit här hos oss och berättat, att I ären begäraude att hafva Isak Birgersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
