Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf I (1521—1560) - Konung Gustaf såsom regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalama att kläda sina karlar i bondkläder och sända dem till Vestmanland
med skrifvelser, som i dalkarlarnes och helsingarnes namn voro uppsatta i
konungens kansli. De förras insegel skulle han söka anskaffa, i stället for de
senares kunde han sätta några andra stora signet, »att der blott måtte komma
ett godt sken och utseende uppå».
Under vanliga förhållanden började hans skrifvelser till menigheterna
ej sällan med ett slags ursäkt, for att han ej kunnat personligen infinna sig
till samtal med dem. Då omständigheterna så föranledde, redogjordes for de
yttre förhållandena, hvad man af grannarne hade att hoppas eller frukta,
och underrättelserna åtföljdes alltid af lämpliga förmaningar. Rörande de
inre förhållandena meddelas dylika i öfverflöd. De gifvas stundom under
formen af undervisande framställningar och faderliga råd, såsom i brefvet
till meniga riket af den 19 april 1555, deri konungen förklarar för sina kära
undersåtar hvad rätta orsakerna voro, »hvarför en part af bönderne bland
den menige man dagligen ju mera och mera endels försvagade och utarmade
blifva, så att de hvarken kunua sig sjelfva behjelpa, icke heller kunna göra
oss och kronau deras skatt, skuld och rättigheter, eller ock presterskapet, som
är deras andliga lärofäder, deras tionde och andra utskylder»; eller då han
den 18 maj 1541 skrifver till den vid eriksmässan i Upsala församlade
allmogen : »Dernäst, dannemän, så förmana vi eder till det högsta, att I sjelfva
viljeu akta och veta edert eget gagn och bästa med all den del, som I sjelfva
skolen hafva eder dagliga näring och föda utaf, som är edra åkrar, ängar
och annat, hvilka I med all flit dika och rödja viljen, så ock förbättra edra
humlegårdar, efter som vi eder derom tidt och ofta och mest i alla samqväm
hafva förmana låtit och Sveriges lag innehåller, uppå det att I sjelfva och
meniga riket derigenom förmeradt och förbättradt blifva måtte; ändock att
sådana våra förmaningar ringa ting här till dags hulpit hafva, så råda och
bjuda vi eder ännu, att I tänken der annorlunda till, så att der måtte komma
bättring uppå, eller vi varda der ett annat medel uti finnandes. Desslikes
att I dannemän, som barn och många söner hafven, viljen sätta en part af
edra barn till skolan, låtande dem lära tukt och sinne, dermed de i framtiden
kunna tjena eder, oss och meniga riket både i de andliga och verldsliga
saker; sammalunda att I viljen sätta några af edra barn till godt embetsfolk i
städerna, låtande dem lära goda embeten (handtverk), der de i sin ålderdom
kunna hafva sin bergning och föda utaf, på det att de icke i sjelfsvåld
uppfödas måtte, som här till dags mycket skedt är.» Under hans senare år antaga
förmaningarna ofta form af bevekliga föreställningar. Esomoftast ersättas eller
efterföljas dock de faderliga råden af myndiga befallningar, som ofta ledsagas af
hotelser om stratf för tredska och olydnad; och dessa befallningar röra ej blott
sådana saker, som att allmogen ej skall visa sin öfverhet gensträfvighet och
motstånd, att bönderne böra välvilligt utgöra sina skatter och dylikt, utan de gå
vida längre och vitna om ett i de minsta detaljer ingripande formynderskap
så for enskilde som för kommuner. Ett och annat exempel må anföras. Den
27 augusti 1541 skrifver kouungen till bönderne på Öland, att som de ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
