Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Nordiska sjuårskriget, skedet 1563—1567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika lyckligt slutade ej fälttåget till lauds. För att drifva Rantzau från
Vestergötland hade kouung Erik beslutit att sjelf rycka i falt och samlade
för detta ändamål eu ej obetydlig här, med hvilken han i början af augusti
satte sig i rörelse mot Elfsborg. Vid underrättelsen härom anträdde Rantzau,
som fruktade att blifva afskuren, hastigt sitt återtåg till södra Halland, hvarpå
Erik beslöt att rikta sitt aufull mot Varberg. Som han emellertid fick
underrättelse om, att konung Frederik ej i egen person tänkte draga i fält, lät han.
såsom det hette, öfvertala sig att afstå från sitt beslut att sjelf anföra sin här
och lemnade befälet åt Nils Boije. Den 28 augusti 1565 tog denne Varberg*
stad, den 15 september slottet, båda med stormande hand, hvarpå hären till
en del i upplöst skick drog sig tillbaka till Sverige. Omedelbart efter dess
122. Svenskarnes misslyckade anfall pH Elfsborg 1565.
aftåg visade sig Rantzau utanför Varberg och började nu å sin sida belägra
slottet, som emellertid med tapperhet försvarades af den svenske befälhafvaren.
Charles de Mornay. Till hans undsättning sammandrog Erik sina skingrade
trupper och sände dem under befal af Jakob Henriksson (Hä ste sk o) åter
till Halland. För att ej komma emellan två eldar upphäfde nu Rantzau
belägringen, men möttes på återtåget den 20 oktober af svenska hären vid Axtorna,
en by i Svartrå socken, något norr om Atran. Som svenskarne voro betydligt
öfverlägsna, ansåg sig Jakob Henriksson kunna lemna den fördelaktiga
ställning han intagit och låta de sina anfalla. Hans fotfolk stridde med tapperhet
och var nära att öfvermanna det danska, då svenska rytteriet oförmodadt tog
till flykten, hvarigenom Rantzaus ryttare fingo tillfälle att falla svenska
knek-tarne i ryggen. Dermed var striden förlorad för svenska hären: den måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
