Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Nordiska sjuårskriget, skedet 1563—1567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med betydlig forlust öfVergifva valplatsen och lemna sitt artilleri i sticket.
Väl hölls den tillsammans och förlusterna ersattes snart genom förstärkningar;
men planen att afskära Rantzau återtåget var tillintetgjord: i början af
november 1565 stod denne i Halmstad och drog derifrån till Skåne.
Afven i Livland ledo svenskarne detta år en känbar förlust: Pernau
slott förlorades i början af juni. Deremot afslog den svenske gubernatom
Henrik Klasson (Horn) lyckligt ett polskt anfall mot Reval, och som hertig
Magnus understödt detta angrepp, härjade svenskarne i slutet af året Ösel.
Under det fälttåget pågick, hade nya försök gjorts att bemedla fred, nu
genom franska sändebudet i Kjöbenhavn Charles Dani^ai. De fordringar
som å ömse sidor framstäldes voro emellertid alldeles oförenliga, och försöken
strandade derför. De danska fordringarna, enligt hvilka Sverige skulle gifva
efter i alla tvistepunkterna och
dessutom afträda Elfsborg med delar af
Vestergötland och Småland jemte
sina besittningar i Livland,
framlades af konung Erik för rikets
ständer, samlade till riksdag i
Stockholm i mars 1566. Ständerna
förklarade att de aldrig ville samtycka
till dylika vilkor, utan hellre hafva
osparda lif, gods och allt det de hade
for att göra de danske motstånd.
Skalle fred ingås, borde konungen
fordra att Sveriges krona skulle
erhålla Bleking, Halland, Bohuslän
samt Jemtland och Herj edalen ocli
dessutom sin rätt till anspråk på
Gotland, Skåne och Norge erkänd.
De tillstyrkte derför konungen att
fullfölja sin plan till giftermål med
priDsessan af Lorraine och sålunda
förvärfva så väl hennes och »alla gamle konung Kristierns arfvingars»
anspråk på sist nämda landsdelar som hennes slägtingars och vänners hjelp till
deras intagande; och de lofvade tillika att erkänna prinsessan såsom Sveriges
drottning och hennes manliga afkomlingar såsom rätta arfvingar till Sveriges
rike, trots det att de vore af gamle kung Kristierns slägt. Till krigets
fortsättande gåfvos nya bevillningar.
Redan innan riksdagen samlades, hade årets fälttåg öppnats. I januari
1566 företog Jakob Henriksson (Hästesko) ett tåg inåt Skåne som
härjades ända nedåt Malmö. Hufvudanfallet riktades dock mot Bohus, som vid
midten af februari började belägras af Nils Sture och Erik Gustafsson
(Stenbock), båda befälhafvare under Nils Boije. Fästningen försvarades af Jens
Holgersen (Ulfstand), som med tapperhet afslog alla de belägrandes försök
123. Daniel Rantzau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
