Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Nordiska sjuårskriget, skedet 1563—1567 - Sturemorden 1567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingar 1566, hvilka i februari 1567 ledde till afslutandet af en forbundstraktat
mellan Sverige och Ryssland. Bland vilkoren deri var, att Erik skulle till
tsaren utlemna den fangne hertig Johans gemål Katarina, till hvilken Ivan
1561 fåfängt hade friat. En samtida svensk författare, som kan antagas
hafva varit väl underrättad, uppgifver att det skall hafva varit Erik sjelf
som gifvit uppslaget till, att denna bestämmelse intogs i traktaten. Men äfven
om ej så skulle vara forhållandet, är den omständigheten, att han kunde g&
in på detta nesliga vilkor, tillräckligt betecknande för hvad som var hans
uppfattning af heder och ära. Man behofver ej känna mycket mera om Eriks
sätt att begå sig för att inse, att hans karakter var sådan, att han ej länge
skulle kunna vara möjlig som konung.
Staremorden 1567.
Konung Erik son regent — Hsns onds lidelser. — Oirsn Persson. — Orssker till brytningen neliss
Erik och hOgsdeln. — Svante Stnre och hsns sSner. — Nils Stares skynfllgs intåg i Stockholm, jnnl IBM.
-Eriks plsn på giftermål med Karin Månsdotter. — Rittegången på Svsrtsjl. — Riksdagen I Dpsala, maj 16S7.
— Mordgerningarna den 24 maj* — Eriks fSrsoningsfirslk. — Domen Sfver Oirsn Persson. — Eriks flrlikiiif
med hertig Johan. — Hertig Johan oeh rådet lofva att erklnna Karin Månsdotter som drottning.
Hos konung Erik såsom regent finnes något, som påminner om hans
store fader: det är känslan af konungamaktens rätt och betydelse och viljan
att göra den samma gällande. Förmågan dertill torde ej hafva saknats honom,
ty han var af naturen ej illa utrustad i intellektuelt afseende, hade erhållit
en mer än vårdad uppfostran i hvad till bokliga konster hörde och hade af
konung Gustaf sjelf fatt undervisning i sådant, som rörde sättet att fullgöra
en regents pligter. Man finner också från hans regeringstid åtgärder, som
man, om man har kouungamaktens intressen för ögonen, ovilkorligen måste
följa med sympati. En sådan var regleringen af hertigarnes ställning genom
Arboga artiklar — en sak som var alldeles nödvändig, så vida en
konungamakt verkligen skulle kunna existera. Kan man se bort från ett och annat
i sjelfva det sätt, hvarpä Erik uppträdde i den sedan utbrytande striden med
hertig Johan, så måste man äfven här ställa sig på Eriks sida, då det ju för
honom gälde att omintetgöra planer, som åtminstone hade utseende af att
träda konungens myndighet, rikets fördelar och lagligen faststälda
bestämmelser för nära. Samma sträfvan att upprätthålla konungamaktens intresse och
statens rätt finner man så väl i den noggranhet, hvarmed han tillhöll hvar och
en att fullgöra, hvad han var skyldig det allmänna, som i den stränghet
hvarmed han vakade öfver, att ingen, vare sig embetsman eller annan undersåte,
öfverskred de gränser, som för hans verksamhet voro utstakade, och genom
öfvergrepp kränkte andras rätt. Han synes ock hafva insett, att för den
kungliga maktens utöfning mera bestämda former kräfdes än de, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
