Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Sturemorden 1567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles förvirrad. Återförd till Upsala och derifrån till Stockholm, blef han efter
hand lugnare, och nu inträdde känslan af ånger öfver hvad som skett, men,
såsom det vill synas, ännu bestämdare känslan af fruktan för hvad deraf kunde
följa. Under inflytelsen af dessa känslor sökte han nu försona hvad han i
vansinne begått. Sten Eriksson och Sten Axelsson lösgåfvos ur fängelset, och genom
dem samt genom enkedrottning Katarina, syster till Abraham Gustafsson, och
andra inleddes underhandlingar med de dödade herrarnes anhörige, och sedan
dessa förklarat sig villiga att betrakta h vad som skett den 24 maj såsom en
»alldeles väl försonad, förlikt och
af-talad sak» och att ej derför
tänka på hämd, utfärdade Erik den
18 juni 1567 ett bref till Nils
Stures moder Märta Eriksdotter,
hvari han säger, att efter
»någon oenighet» uppkommit
mellan honom och »framlidne herr
NUs Sture och några hans
för-vandter, derutöfver han och
en part af dem blifvit uti ett
hastigt mod afdagatagna uti
Upsala», men konungen »icke
gerna sett, att samma oenighet
skulle i så måtto blifva
förhandlad och de till sina lif
straffade, såsom skedt vore, utan
fast hellre velat, att det hade
kommit till en tillbörlig
förlikning», så hade han inlåtit
sig i en »kristlig försoning»
med fru Märta och hennes slägt
och vänner och lofvat, att de
icke annat än gunst och nåd
hade att af honom vänta, så
länge de sig troget och väl
för-hölle till hans, hans
efterkommande lifsarfvingars och Sveriges rikes gagn och bästa. Brefvet torde vara
betecknande för Eriks sinnestillstånd, då det uppsattes: något uttryck af
qväl-jande ånger öfver ogerningarna förekommer icke, knapt ett matt beklagande,
att de skett; det är tydligen fruktan för möjligen kommande hämd, som
drif-ver honom till att söka försoning, och den upprättelse han ger är föga annat
än ett löfte att ej mot de efterlefvande bete sig så, som han handlat mot de
döde. Mera kan väl ej heller sägas om den saken, att Erik på grefvinnan
Märtas begäran lät vid de mördades begrafning i Upsala deu 4 juli
offentligen utropa, att som förlikning ingåtts, skulle ingen drista sig att på »grefve
\
134. Märta Eriksdotter (Lejonhufvnd), »Kung Märta»,
gift med Svante Sture.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
