Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Konung Eriks afsättning 1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Eriks afsfittning 1568.
136. Erik XIV:8 guldmynt 1668
(ungersk gyllen). — Jfr afb. 98.
Kriget med Danmark hfaten 1667 och Tintern 1568. — Göran Perwea åter rid makten. — Koiugeii
bröllop med Karla Minadotter, den 4 juli 1568. — Hans öppna b ref till rikets inbyggare, den 8 juli. — Her
tigarne Johans oeh Karls nppror. — GOran Perssons slnt. — Konnng Eriks afslttning.
Medan Erik uppehöll sig på Svartsjö, anlände underrättelser att fienden
härjade Östergötland. Att danska regeringen skulle söka hegagna sig af det
oefterrättlighetstillstånd, som sedan maj 1567 var rådande inom svenska
styrelsen, förefaller naturligt. Det enda anmärkningsvärda är, att försöket gjordes
först sent på hösten. Den 20 oktober bröt en dansk här af omkring 7 000
man under Daniel Rantzaus befal upp ifrån Halmstad. Dess tåg gick
genom Vestbo och Mo härad till Jönköping och derifrån upp efter Vettern
norr ut. Vestra Holaveden passerades utan något egentligt motstånd den 9
och 10 november, och dermed var Östergötland prisgifvet åt förödelsen: den
13 november brändes Alvastra kloster, ett
par dagar derefter Vadstena. Efter dessa
bedrifter vände sig Rantzau åt öster:
Linköping förstördes af de flyende svenskarne.
sjelf brände han den söder om Motala ström
belägna delen af Norrköping och på
återtåget derifrån Söderköping. Vid midten af
december slog han läger i Skeninge,
af-vaktande förstärkningar från Danmark.
En anledning till att Rantzau ej fortsatte sitt tåg norr ut var den, att
trupper ändtligen hade samlats i tillräcklig styrka för att hindra hans framträngande
öfver Motala ström. De anfördes af Hogenskild Bjelke, biträdd af Per
Brahe, hvilka tögo sitt hufvudläger i Kungs-Norrby, medan Holaveden
besattes med krigsfolk och spärrades med bråtar för att stänga Rantzau
återvägen. Fiendens härjningar i den mellanliggande delen af Östergötland kunde
de emellertid ej hindra, och mot slutet af december beslöt konungen att sjelf
draga i falt. Vid underrättelsen om allt detta fann Rantzau rådligt att tanka
på återtåg. Till dess tryggande företog han den 15 januari 1568 ett anfall
mot svenska lägret vid Norrby, som han helt och hållet lyckades öfverrumpla:
trupperna skingrades, anförarne flydde, krigskassan, kansliet och artilleriet
föllo i segrarens händer. Ungefär en vecka derefter bröt Rantzau med sin
hufvudstyrka upp ifrån Skeninge mot söder. Som han ej trodde sig om att
kunna genombryta den starkt besatta vestra Holaveden, men fick veta att
bön-deroe, som skulle försvara den östra sidan, på några dagar gått hem för att
proviantera, beslöt han att taga denna väg. Med stor möda passerade han
en del af bråtarna, gick på Sömmens is förbi de öfriga och stod på aftonen
den 25 januari på andra sidan om skogen. Ännu var dock ej all fara förbi:
hans eftertrupp upphans på vägen till Ekesjö af en del af det manskap som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
