Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik XIV (1560—1568) - Konung Eriks afsättning 1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållit vestra Holaveden besatt och kunde endast med svårighet komma
undan. Deremot lyckades den förföljande Hogenskild Bjelke ej bättre med ett
bakhåll, som han några dagar derefter anordnade i trakten af Flishult i Östra
härad, än att han och hans närmaste man Sten Axelsson (Baner) båda blefvo
öfverraskade och fangna. Skyndsamt fortsatte Rantzau derpå sitt tåg genom
Vestra, östbo och Sunnerbo härad och gick den 14 februari 1568 öfver danska
gränsen efter ett återtåg, som i Danmark med rätta betraktades såsom ej mindre
ärorikt än en vunnen seger.
Då Rantzau leinnade Småland, hade konung Erik med sin här ej hunnit
längre än några mil söder om Jönköping. Åtföljd af sina bröder Johan och
Karl och hertig Magnus af Sachsen fortsatte han sitt tåg till trakten af
Kronoberg och företog derifrån ett härjande infall i Bleking och Skåne »och lät
der bränna, häija och förderfva landet, begyunande uti Vestra (Bräkne) härad
uti Bleking allt intill Verums socken i Göinge härad». Han vände sig derpå
mot Halland i afsigt att intaga Halmstad, men bade knapt hunnit i åsyn af
staden, innan han öfvergaf denna plan och anträdde återtåget. Genom
Vester-götland och Nerike vände han åter till Svartsjö, der man finner honom den
1 april. Härifrån uppdrog han befälet öfver trupperna i Småland och
Vester-götland åt Erik Gustafsson (Stenbock).
Den hotande faran för danskame hade väckt upp Erik ur den dvala,
livari han under de sista månaderna af 1567 varit försjunken; under fälttåget
återvann han helsa och krafter, och med dem återvände hans forna sinnelag.
Redan omedelbart efter uppbrottet från Svartsjö hade Göran Perssons
fängelse blifvit mildra dt; några veckor derefter skall han hafva erhållit tillåtelse
att infinna sig hos konungen i lägret, och efter dennes återkomst till Svartsjö
finner man den farlige mannen åter i besittning af sitt forna inflytande och
konungen betänkt på att gifva honom upprättelse för hans lidanden: i april
befalde Erik de herrar som låtit döma gunstlingen att låta anklagelserna
komma under hans eget och andra opartiska mäns skärskådande. Och med
den gamle rådgifvarens upptagande till nåder följde handlingar som vitnade
om, att man kunde vänta det gamla regeringssystemet tillbaka. Redan den
4 april erhöll Göran Persson fullmakt att återtaga det guld och silfver, som
konungen efter och med anledning af morden i Upsala bortgifvit, och under
de närmast följande veckorna utgingo från Erik befallningar till Sten Eriksson,
Per Brahe, enkedrottning Katarina och andra att återbära livad de af honom
emottagit. Samtidigt härmed återfordrade konungen af hertig Johan de bref,
lian hösten 1567 skrifvit till honom, och särskildt den öfverenskommelse, som
i oktober afslutits på Ventholmen. Om detta också ej behöfde visa annat,
än att Erik ville undanrödja de bevis på sin sinnesförvirring som i dessa
handlingar funnos, så kunde det dock hos Johan väcka fruktan för, att Erik
börjat ångra hans lösgifvande, och det så mycket mera, som Eriks kategoriska
fordran, att hertigen, som mottagit för konungen misshagliga bref från sin
polske svåger, skulle tydligt förklara sig, huru vida han ville hålla med denne
eller sin broder och sitt fädernesland, vitnade om att Eriks misstankar åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
