Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan III (1568—1592) - Konung Johan och hertig Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. Anklagelser emot fursten skulle^afdömas af konungen; tvister
emellan konungen och fursten af »riksens förnämsta ständer efter konung Gustafs
testamen tsordning ».
Allt detta visar, huruledes hertig Karl måste beqväma sig till väsentliga
eftergifter. Men i den förnämsta tvistefrågan, den liturgiska, gaf han icke
vika. Det heter derom, att »efter fursten föregifver, att han nu på klerkeriets
vägnar af furstendömet intet fullkomligen kan i den måtto utlofva i deras
frånvaro, är detta ärendet blifvet uppskjutet, till dess att konungen kan blifva
behagligt att låta sammankalla» ett för konungariket och furstendömet
gemensamt kyrkomöte. Under tiden skulle ingen inom furstendömet få »försmäda
eller förakta» den nya kyrkoordningen.
Hertig Karl väntade emellertid ej, till dess det blifvit konungen
»behagligt eller lägligt» att sammankalla ett kyrkomöte. Han lät Strengnäs
stifts presterskap den 1 maj 1587 samlas i stiftsstaden för att der
överlägga om liturgien. Frukten af öfverläggningarna blef ett betänkande som
innehöll, att liturgien vore dels onödig, då den gamla mässordningen vore
fullt öfverensstämmande med de utlåtanden, presterskapet afgifvit i Vesterås
1544 och i Upsala 1572, dels skadlig, då den lätt kunde öppna portarna för
papismen och dessutom redan hade åstadkommit mycket ondt. Detta utlåtande
spriddes så inom som utom furstendömet och sändes äfven till konung Johan.
Denne mottog det med gränslös förbittring. Han utfärdade den 12 februari
1588 ett ljungande patent, hvari han förklarade sig hafva förnummit, att
»några förrädare, hufvudljugare och trospillare» funnes bland rikets
prester-skap, besynnerligen inom furstendömet. De hade i smädliga skrifter »såsom
olärda och illa lärda stympare och åsnehufvuden» skamligen ljugit på konungen
och hans trogna män i många stycken, särskildt dermed, att de kallade dem
»papister»; derför skulle de sjelfva heta »satanister, efter de lyda djefVulen,
som är lögnens fader». Efter som de i många år retat konungen till vrede
och stått efter hans argaste och yttersta förderf, så borde han ej längre lida
sådana »djefvulsledamöter», utan förklarade »Södermanlands, Nerikes,
Verrn-lands, Vadsbo och Valla härads prester fridlösa» och befalde sina fogdar
att, om de visade sig utom furstendömet, kasta dem i fängelse. Patentet
besvarades med en skrift, hvari furstendömets presterskap med fasthet afvisade
de deri gjorda beskyllningarna för förräderi och förklarade, att de ej hållit sig
till annan lära än den, som i profeternes och apostlames skrifter uppenbarats
och blifvit sammanfattad i augsburgska bekännelsen af 1530. De bådo derför
konungen låta sin vrede falla och åter upptaga dem till nåd. Konungen lat
emellertid presterne i öfriga landsdelar yttra sig om det betänkande som så
högligen förgrymmat honom; somliga ogillade det helt och hållet och uppsade
all gemenskap med furstendömets presterskap, andra intogo en medlande
hållning och ansågo, att ett kyrkomöte borde sammankallas för att slita tvisten;
samma åsigt uttalades af rådet 1589, och det sätt, hvarpå de politiska
förhållandena samtidigt gestaltade sig, bragte konung Johan sjelf att 1590 uttala
sig för den samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
