Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX (1599—1611) - Inre förhållanden. — Riksdagarna 1602 och 1604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit utkumpad kunde mer än halft annat år vara frånvarande från Sverige,
utan att något upprorsförsök gjordes. Till en del ligger forklaringen deri, att
de förnämste bland dem, som skulle kunnat sätta sig i spetsen för något dylikt,
voro dödade eller befunno sig i fängelse eller landsflykt. De sist nämdes
antal var ej ringa: enligt en uppgift skola redan nu mer än tjugu
medlemmar af rikets förnämsta slägter bafva undan Karl flytt från fäderneslandet.
Men å andra sidan hade det väl varit tänkbart, att harmen öfver blodsdomarna
och våldsåtgärderna i förening med Sigisniunds och de landsflyktiges
stämplin-gar kunnat åvägabringa ett försök att begagna Karls frånvaro till hans
störtande och den gamla ordningens återställande. Att så ej skedde vitnar om,
att den allmänna meningen i landet var på Karls sida, och att han i denna
hade ett stöd, livarpå han kunde mod trygghet förlita sig. De försonliga
åtgärder, Karl någon tid efter sin hemkomst vidtog, synas äfven visa, att han
sjelf delade denna åsigt. Han villfor den begäran, finska adeln framstält om
nåd for dem af
dess medlemmar
som an nu voro
fängslade; och
ehuru han i Åbo
rörande de
landsflyktiga herrarne
hade yttrat, att
han ej unnade
dem annat än
»lod och krut»,
lät han i slutet
2ol. Riksdaler 1603. af 1(502 tlllbjuda
*Gud min trost. — Gud min styrka.» ^ ^ lc
nad och torla-
telse åt dem som ville återvända. Han medgaf ock, att deras hustrur, som
åstadkommit »bullret» i riket, skulle återfå de frälsegods som tagits i beslag,
så vida de kunde bevisa, att de ej varit delaktiga i sina mäns planer.
Om dessa och andra Karls handlingar visa, att han ville betrakta
häm-dens och straffets dag som förgången, så vitnar den ifver, hvarmed han egnade
sig åt lösningen af en mängd inre, till en del länge sväfvande frågor, att
han ansåg tiden vara kommen, då revolutionen skulle af lösas af den lagliga
ordningen och det fredliga organisationsarbetet. Han gick härvid såsom förut
hand i hand med rikets ständer, men det visade sig, att det sätt, hvarpå
han under striden mot konungen och rådet användt dem, ej blifvit utan
inflytande på deras sätt att uppfatta sin ställning. Det röjer sig hos dem en
känsla af sjelfständighet, som bjert afsticker mot den undfallande
undergifven-het, som under föregående tider utmärkt deras förhållande till regeringen,
och vid flere tillfällen behöfdes långa underhandlingar med svar och gensvar,
innan Karl kunde förmå dem att godkänna hans förslag, och detta lyckades
ändock icke alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
