Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX (1599—1611) - Kriget med Danmark 1611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
freden i Teusin till Sverige afträdde sin andel i herraväldet ofver
Finmarken från Varanger- till Malangerfjord — landsdelar, till h vilka ryssarne
visserligen aldrig haft någon rätt att afstå. Också möttes de svenska
anspråken af bestämdt motstånd från danska sidan, och vid de möten, som 1601
och 1603 höllos i Flacksjöbäck (på gränsen mellan Halland och Småland), blef
intet afgjordt. Då härtill kom, att konung Karl under kriget i Livland ej
blott i svenska, utan ock i danska farvatten lät uppbringa fartyg, som voro
på färd till eller ifrån de polska hamnarna i detta land, föreslog konung
Kristian redan 1603 och 1604 sitt riksråd, att man skulle förklara Sverige
krig. Eget är att höra, att bland de skäl, han anförde för denna åtgärd, var
äfven det, att så osäkra som förhållandena i Sverige voro, kunde man lätt
vänta, att Karl skulle bli störtad, och i sådant fall vore fara värdt, att detta j
rike åter kunde komma under konungen af Polen, »en herre, heter det, som !
är uppfostrad i papisteriet och en ifrare i samma religion, som regeras af
munkar och jesuiter, hvilka äro hans närmaste råd, är konungens af Spa- j
nien svåger och påfvens son och creatura», af hvare granskap intet annat |
kunde väntas än anslag till »religionens förändring» och »nya spanska
praktiker». Det synes, som om dessa förhållanden bort tala för, att Kristian skulle
understödja Karl mot Sigismund i stället för att bekriga honom. Det satt J
hvarpå de nu användes vitnar, antingen om att Kristian nödvändigt ville
krig, eller ock att han hoppades genom ett dylikt sjelf underlägga sig Sveriges
rike. Emellertid strandade hans krigiska planer vid båda tillfällena på rådets
motstånd. Anledningarna till missämjan stodo dock qvar i oförminskad styrka;
ett till Wismar 1608 beramadt fredsmöte kom ej till stånd, och då Karl efter
Dttnamiindes förlust förbjöd all handel på Riga och de kurländska
hamnarna, framträdde äter hos konung Kristian tanken på krig. Han lät i maj
1610 sin flotta ledsaga en mängd handelsfartyg till Riga och höll i juli ett
möte med sitt riksråd, hvarvid han med stor skärpa framstälde de
fiendtlig-heter, Danmark ifrån Sveriges sida fått röna; förbudet mot handeln på Riga
vore orättmätigt och för Danmarks rike skadligt, särskildt derför att tullen i
Öresund derigenom minskades; samma olägenhet medförde ock anläggningen
af den nya svenska staden Göteborg: holländare och andra skulle komma
att der inlöpa med sina laddningar och sedan passera sundet, såsom förde de
svenska fartyg, och sålunda begagna sig af svenskarnes tullfrihet; svenske
konungen hade antagit titeln »de lappars i Norrlanden och de kajaners
konung», tillsatt en befålhafvare på Vardöhus, börjat bygga ett faste vid Alten 1
elf, sändt fogdar att upptaga skatt af flnnarne i Norge och sålunda på olika
sätt sökt inkräkta på danska kronan tillhöriga områden. »Slika svenskarnes
listiga praktiker och tredskhet» gåfve anledning till stor eftertanke, och
konungen ville derom höra rådets mening. Denna gång voro rådsherrarne mera j
tillmötesgående: de förklarade som sin åsigt, att konungen borde af trycket
utgifva en skrift, stäld till Sveriges rikes ständer, hvari framstäldes den orätt,
som af Sveriges konung Danmark blifvit tillfogad, samt att han borde i Östersjon
och Finmarken möta våld med våld. Konung Kristian dröjde ej att sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
