Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den inre utvecklingen under nydaningstiden - Seder och lefnadssätt - Rättelser till tredje delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då skall det ske öfverflödeligen, dock icke kräseliga för den menige man, uppå
det den icke skall komma och begära sådan spis alltid».
Hvad särskildt adelns lif beträffar, får man häri en god inblick genom
Per Brahes »Oeconomia eller hushållsbok», som skrefs år 1581, då författaren var
öfver 60 år gammal, och således i mycket återspeglar en äldre tid. En
adelsyngling bör, enligt hans åsigt, från 12 eller 14 till 18 eller 20 års ålder lära
läsa och skrifva samt inhemta katekesen och grammatikan. Härefter bör han
lära »7 bokliga konster» i 2 eller 3 år, hvarvid särskild vigt lägges vid
aritmetik, geometri, astronomi och musik. Samtidigt bör han öfva sig i
ridderliga idrotter. Derpå bör han, om råd och lägenhet medgifva, resa
utrikes i 1 eller 2 år. Sedan adelsmannens uppfostran nu är fullbordad, delas
hans tid mellan hoftjensten — som af författaren icke synnerligen
rekommenderas —, krigstjensten och egendomarnas skötsel, hvilken sist nämda under detta
tidskifte vanligen upptog det mesta af frälsemannens tid. Derjemte syselsatte
han sig äfven med handel, hvilken, såsom synnerligen inbringande, af Per Brahe
anbefalles, »ändock köpmans näring synes vara adeligit stånd något för när».
Allt framgent borde 1 eller 2 timmar om dagen egnas åt nyttig läsning: politik,
historia, lagfarenhet med mera, och särskildt bör en adelsman lära medicin,
ty »här i Sverige fattas både apotek och doctores». Qvinnans uppfostran var
af helt annan art. För de kunskaper man icke gaf fordrades i vederlag
alla dygder: »snällhet, fromhet, tyste, blygsamme, tuktige, jungfrulige,
skickelige, stadige och alvarsamme later», dessutom »gudfruktigheten och kärleken,
ödmjukhet emot föräldrarne, ljufligit och vänligit tal och umgänge med
vänner och fränder och andre». Qvinnan borde för öfrigt »hållas till
allahanda konstige och vackre gerningar at lära och kunna». Hon borde »lära
koka, baka, bryggja, spinna och väfva, och andra nyttige bohagsstycker, uppå
det att när de framdeles skola sitta för bo och få en hop ovettigt folk att
fås med, måga de då sjelfva veta lära och undervisa andra så till att beställat
och görat som det bör vara».
Af det sätt, hvarpå gamle grefve Per ifrar mot yppighet och flärd,
märkes granneligen, att han skref i en öfvergångstid, då man började öfvergifva
de enkla seder, i hvilka han sjelf var fostrad. Exemplet gafs af Eriks och
Johans yppiga hof, men ännu hade det ej verkat i vidsträcktare kretsar. Den
sparsamme riksdrotsen såg de första spåren af tilltagande yppighet och
förskräcktes: »Det kan icke utan rikets förderf hafva bestånd uti längden»,
klagar han med en siarblick in i kommande tider. Ännu fans dock hos hög
som låg en sedlig kraft och en förmåga att umbära, som under följande
tidskifte lyfte vårt fattiga land till den mäktiga och inflytelserika ställning
det då intog: att det nådde denna var icke en följd af rika naturliga
hjelpkällor, utan af dess söners uppoffringar och hjeltemod.
Rättelser till tredje delen. S. 89. r. 42, föregående årets (ej årets); s. 227, r. 15, Sundbo (ej
Gundbo); s. 227, r. 16, Karl, Vermland, största (ej Karl, största); s. 321, r. 21 och s. 322, r. 33, 13 nov.
(ej 4 dec.); s. 328, vid Horns slägttafla anmärkes: att Karl Henriksson var rådsherre är knapt sannolikt;
s. 332, r. 22, nära nog stängdt (ej stängdt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
