Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot denna afveckling af det gamla solidariska banksystemet oppo»
nerade sig A. O. Wallenberg på det bestämdaste, i det att han
onekligen på goda grunder framhöll, att det nya systemet skulle
få det solidariska systemets ölägenheter, närmast bestående i mot»
vilja hos personer, som hafva något att förlora, att ingå som del»
ägare med ansvarighet utöfver det inbetalade beloppet, utan att
likväl erbjuda dess fördelar, bestående i den så godt som absoluta
tryggheten för bankens sedelinnehafvare och öfriga kreditorer.
Sedclutgifningen ville kommittén begränsa till ett maximum af
50 milj. kr., hvilket tal tagits såsom liggande närmast medeltals»
siffran för de enskilda bankernas utclöpande sedlar under åren
1878—82, utgörande något öfver 48 milj. kr.
»Med förslaget att bestämma totalbeloppet af de enskilda ban»
kernas sedelutgifningsrätt till femtio miljoner kronor», skrifver A. O.
Wallenberg, »afses uppenbarligen, enär de enskilda bankernas verkligt
utelöpande sedlar nu uppgå till femtio miljoner kronor, att bortskära
de enskilda bankernas obegagnade sedelutgifningsrätt. Denna upp»
går i medeltal för tjugosju enskilda banker till tjugofem miljoner
kronor.»1
De olägenheter, som däraf antogos skola uppstå, skildras af A. O.
Wallenberg på följande sätt:
Borttages nu den obegagnade banksedelutgifningsrätten, som utgör en kassa>
reserv för de enskilda bankernas afdelningskontor och för den allmänna rö>
relsen, si har detta till följd, att utlåningsräntan höjes vår och höst, di landt>
brukaren och industriidkaren behöfva bytesmedel, ty Riksbanken, hvars hela
bankverksamhet nu förhåller sig till öfriga bankers som 114 till 578, hvarken
är eller blir så öfverväldigande stor, att dess diskonto kommer att utöfva annat
än ett relativt inflytande på penningställningen, eller att den kan låta beloppet
af sina utelöpande banksedlar variera med 10 millioner kronor i månaden. I stal»
let kommer Riksbanken att, såsom bankkomitén så lifligt önskar, verka som >en
bromsapparat på den allmänna rörelsen», och det lägges i ett fåtal bankofull»
mägtiges händer att beherska rörelsen, genom att efter godtfinnande tvinga våra
aflägsna landsorter att, i brist af banksedlar, skaffa sig nödigt bytesmedel i
guldmynt, äfven för de mest tillfälliga behof. Det är knappast sannolikt, att de en<
skilda bankerna vilja ensamma påtaga sig denna kostnad, utan i stället inträffar,
att de begränsa sina a»vista=utbetalningar eller att de höja vilkoren för kassa>
kreditiv och minska de beviljade beloppen. Med de höjda vilkoren kan en
bank, för minskadt belopp utelöpande banksedlar, erhålla samma inkomst som
tillförene för ett större beviljadt belopp, men allmänheten får vidkännas strängare
vilkor. Någon annan källa hafva de enskilda bankerna icke att ösa ur, och när
1 Se Bankfrågan, sid. 24.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
