Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälma - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon steg till den högsta värdighet inom
handelsflottan och om bord på Vulkan blef föremål för en
vördnad, som nästan gränsade till afguderi.
Men en vacker dag blef Skälma hängd — hon
blef ordentligt hängd, på fullt allvar och efter laga
dom och rannsakning. Hvad hade hon då gjort?
Hon hade dödat skeppskatten. Det var ett öfverlagdt
mord utan förmildrande omständigheter. Ett rep med
rännsnara kastades öfver rånocken, och Skälma gick till
väders i hela besättningens närvaro. Detta hände vid
fyratiden på eftermiddagen, och i skymningen hängde
hon ännu kvar fullkomligt stilla och orörlig. Nästa
morgon hängde hon där fortfarande — men så
lifslefvande som någonsin. Skälma var inte hängd, hon bara
hängde, och som hvar och en vet, tycka apor riktigt
om att hänga och dingla. Saken var den, att Skälma
hade fått tag i repet med händerna och på det hela
taget mådde ganska bra. Kring en sådan nacke som
Skälmas var repet bara som en halsduk.
Bödlarna skämdes nästan, när de märkte, hur
saken förhöll sig, men i stället för att blidkas vredgades
de ännu mer, då de sågo, hur denna dinglande apa,
som skulle vara död, behagade skämta med dem.
Högbåtsmannen fick order att göra slut på eländet.
Han skulle kasta Skälma i hafvet. I en blink var han
uppe i tacklingen; lossande repet med ena handen tog
han Skälma i svansen med den andra och kastade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
