Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälma - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högtidsstund. Hon började med papegojan, som hon
målade högröd. Sedan lät hon gladeligen sin borste
fara fram längs det nyfernissade träverket, smorde
ned masterna och seglen öfver allt, målade öfver
namnen på räddningsbojarna och satte kronan på verket,
då hon tömde färgpytsen öfver kaptenens bästa rock,
som han hade bredt ut i solskenet.
Jag drar en slöja öfver det som hände på
Vulkan under de närmaste minuterna. Besättningen hade
ej varit så mangrant församlad, alltsedan den
lämnade hamnen. Hvarenda en tycktes hafva något att
göra på däck. Då kaptenen kom upp, var där så
tyst, att man kunde ha hört en nål falla. Jag skall
hvarken återgifva hans ord eller försöka att med
någonting i denna världfen jämföra den röst, med
hvilken han befallde hela besättningen att gå under däck.
Allt hvad jag skall berätta är — och det länder
honom till evärdelig heder — att i denna
förskräckliga stund var han dock trogen sitt löfte. »Ser du
land», röt han till rorgängaren? »Ja, herr kapten»,
svarade denne, »land babord.» »Styr på land då»,
sade kaptenen.
Sent den kvällen hade skeppet kommit nära en
liten ö på Skotlands nordkust, och en båt skickades
högtidligen i land. Aldrig mer såg man Skälma om
bord på Vulkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
