Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Skälma
- 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. 3.
Den ö, till hvilken Vulkans kapten hade
landsförvisat Skälma, utmärktes på kartan såsom obebodd.
Men kartan hade orätt. För tio år sedan hade en
herde kommit dit och bodde nu med hustru och
barn nära spetsen af en stor klippa, som sköt ut
öfver hafvet.
Tänk, hvilken uppståndelse det blef, när en
verklig, lefvande apa visade sig i den tidiga
morgonstunden på denna aflägsna och ödsliga plats! Herden
höll på att valla sina får, när han fick se en
uppenbarelse, som så att säga steg upp ur marken. Han
hade aldrig förr sett en apa och ännu mindre hade
hans får gjort det. Följden blef, att får och herde,
slagna af skräck, foro åstad som en löpeld.
Naturligtvis följde Skälma efter tvåfotingen — hon hade ju alltid
varit van vid mänskligt sällskap — och då herden flydde
mot hyddan, såg han, att apan var hack i häl efter
honom. Han rusade mot den öppna dörren och
slog den i efter sig med en smäll, som höll på att
välta huset omkull.
Flyktingen hade nätt och jämt hunnit inom
dörren, då han i det samma kände sig gripen
bakifrån. Han tyckte, att en kraftig arm drog honom
bakåt, och han kastade sig på golfvet och tjöt af
fruktan. Saken var den, att den lösa ändan af hans pläd
hade fastnat i dörren. Han var så säker på, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:50:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/apansom/0024.html
