Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 KAPITLET. Judits samtal med stadens äldste. Hennes beslut att själv rädda staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Judit
11
Judit 8:26.
10 assyrierna, då sände hon sin
kammartärna, vilken hade
uppsikten över allt vad hon ägde,
och lät kalla till sig stadens
äldste, Osias, Kabris och Karmis.
11 Och när de kommo till henne,
sade hon till dem:
»Hören mig, I styresmän över
Betyluas invånare: det är icke
rätt vad I haven talat inför
folket i dag, då I genom edlig
försäkran haven förpliktat eder
inför Gud att uppgiva staden till
våra fiender, om Herren icke
inom de utsatta dagarna sänder
12 eder hjälp. Vilka ären då I,
eftersom I haven dristat eder att
fresta Gud i dag och sätta eder
själva i Guds ställe bland män-
13 niskors barn? Nu söken I att
utforska Herren, den Allsmäktige,
men aldrig någonsin skolen I få
14 veta något. I kunnen ju icke
utgrunda djupet av en människas
hjärta eller genomskåda hennes
tänkesätt. Huru skullen I då
kunna utrannsaka Gud, som har
skapat allt detta, och lära känna
hans sinne och fatta hans
tankar? Ne j, mina br öder, f örtörnen
15 icke Herren, vår Gud. Ty om
han än icke är villig att hjälpa
oss inom de fem dagarna, så
har han dock själv makt att
beskärma oss inom vilken tid
han vill, eller ock att förgöra oss
16 inför våra fiender. Men I
skolen icke försöka att binda
Herrens, vår Guds, rådslag, ty Gud
är icke såsom en människa, så
att han skulle kunna skrämmas
genom hot, eller såsom en
människoson, så att han skulle
kunna bringas att vackla i sitt
17 beslut. Låtom oss fördenskull
förbida frälsningen ifrån honom
och anropa honom om hjälp;
då skall han lyssna till vår röst,
om det är honom välbehagligt.
Ty icke har i mannaminne 18
funnits, ej heller finnes, den
dag som i dag är, bland oss
någon stam eller släkt eller
menighet eller stad som
tillbeder gudar vilka äro gjorda
med händer, såsom det var
i forna dagar, varför ock våraio
fäder gåvos till pris åt svärd och
plundring och ledo svårt
nederlag inf or våra fiender. Vi för vår 20
del hava icke lärt känna någon
annan Gud än honom; därför
kunna vi ock hoppas att han
icke skall försmå oss eller någon
av vårt folk. Ty om vår stad 21
bliver intagen, så skall därmed
hela Judeen komma att vackla,
och vår helgedom skall bliva
skövlad, och Herren skall
utkräva vårt blod för dess
oskärande. Och när då våra bröder 22
bliva dräpta och vårt folk bliver
bortfört i fångenskap och vår
arvedel bliver ödelagd, skall han
låta allt detta komma över våra
huvuden bland hedningarna,
varhelst vi bliva trälar, och vi
skola bliva till en stötesten och
till smälek inför våra herrar.
Ty vår träldom skall icke be-23
reda oss någon gunst, utan
Herren, vår Gud, skall låta den
bliva oss till vanära.
Så må vi då, mina bröder, giva 24
våra bröder ett bevis på att
deras liv beror av oss, och att
helgedomens och templets och
altarets bestånd vilar på oss.
Utom allt detta må vi tacka 25
Herren, vår Gud, som allenast
sätter oss på prov, likasom han
har gjort med våra fäder. Kom- 26
men ihåg huru han handlade
med Abraham, och vilka prov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
