Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 KAPITLET. Judits samtal med stadens äldste. Hennes beslut att själv rädda staden. - 9 KAPITLET. Judits bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han lät Isak genomgå, och vad
som hände Jakob i syriska
Mesopotamien, när han vaktade sin
27 morbroder Labans får. Ty
likasom han lät dem gå genom eld
allenast för att pröva deras
hjärtan, så har han icke heller
velat straffa oss; nej, det är till
varning som Herren agar dem
som hålla sig till honom.»
28 Osias svarade henne: »Allt
vad du nu har sagt är
välbetänkt talat, och ingen finnes,
29 som kan motsäga dig. Det är
ju ej heller först i dag som din
vishet har blivit uppenbar, utan
från din tidigaste ungdom har
allt folket lärt känna ditt
förstånd, huru klokt allt är, som
30 du uttänker. Men folket har
lidit svårt av törst, och så
nödgade de oss att göra såsom vi
lovade dem, och att taga på oss
en ed, och den kunna vi icke
31 bryta. Men bed nu för oss, du
som är en gudfruktig kvinna,
så skall Herren sända det regn
som behöves för att fylla våra
brunnar, och vi skola då icke
längre försmäkta.»
32 Då sade Judit till dem:
»Hören mig. Jag vill utföra en
gärning vars rykte skall gå från
släkte till släkte i vårt folk.
33 Infinnen eder vid stadsporten
i natt; jag vill nämligen gå ut
ur staden med min
kammartärna, och inom den tid efter
vilken I haven lovat att
överlämna staden åt våra fiender
skall Herren taga sig an Israel
34 genom min hand. Men I skolen
icke söka att utforska vad jag
ämnar göra, ty jag vill icke
omtala det för eder, förrän mitt
verk är fullbordat.»
35 Då sade Osias och de andra
styresmännen till henne: »Gå i
frid, och må Herren Gud gå
före dig för att utkräva hämnd
på våra fiender.» Därefter lämnade 36
de hyddan och gingo
tillbaka till sina poster.
14.Job 11:7. Jes. 40:13.Rom. 11:34.
IKor. 2:11. /16.4Mos. 23:19. /18.
Vish. 15:4. /19.Dom. 2:13f./26.1Mos.
22:lf. 26:lf. 29:20f. 31:38f. /27.Vish.
12:22. 2Mack. 6:12. Hebr. 12:7.
9 KAPITLET.
Judits bön.
Men Judit föll ned på sitt1
ansikte och strödde aska på
sitt huvud och blottade
säcktyget som hon var klädd i; det
var just som rökoffret för den
aftonen höll på att frambäras
i Guds hus i Jerusalem. Och
hon ropade med hög röst till
Herren och sade:
O Herre, min fader Simeons2
Gud,
du som satte svärdet i hans
hand,
till att utkräva hämnd på
främlingarna,
dessa som löste jungfruns
gördel för att kränka henne,
som nesligt blottade hennes
länd
och skymfligt besudlade hennes
sköte!
Du hade ju sagt: »Det är en
otillbörlig gärning.»
Men likväl gjorde de så.
Fördenskull prisgav du ock 3
deras hövdingar
till att bliva dräpta
och bädden, som blygdes över
deras listiga dåd,
till att färgas av blod;
du slog tjänarna tillika med
furstarna,
ja, furstarna på deras troner;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
