Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14 KAPITLET. Alcimus anklagar Judas hos konungen. Nikanor sändes åstad med en här. Han ingår fördrag med Judas. Detta fördrag brytes på Alcimus' anstiftan. Rasis tager sitt liv. - 15 KAPITLET. Nikanors nederlag och död. Slutord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dom och med all ståndaktighet
vågat liv och blod för juden-
39 domen. Då Nikanor nu ville
öppet visa huru häftigt han
hatade judarna, sände han över
fem hundra krigsmän åstad för
40 att gripa honom. Genom att
låta gripa denne trodde han
sig nämligen tillfoga dem en
41 svår olycka. Men då skaran
var nära att intaga tornet och
de redan stormade gårdsporten
och ropade att man skulle skaffa
eld, så att de kunde antända
dörrarna, tog Rasis, när han
såg sig omringad på alla sidor,
sitt svärd och riktade det mot
42 sig själv. Ty han ville hellre
dö en ädel död än falla i
uslingarnas händer och bliva
misshandlad på ett sätt som var
hans ädla sinnelag ovärdigt.
43 Men när han i sin heta iver icke
träffade rätt med stöten och
hopen redan trängde in genom
dörrarna, sprang han oförskräckt
upp på muren och kastade sig
med manligt mod utför, mitt
44 in bland hopen. Då nu denna
hastigt vek undan, så att ett
mellanrum uppstod, störtade
han ned mitt på den tomma
45 platsen. Men ännu vid liv och
gripen av vild upphetsning,
reste han sig upp, och fastän
blodet flöt i strömmar och han
var så svårt sårad, ilade han
mitt igenom hopen och ställde
46 sig uppe på en brant klippa. Och
när han redan var helt och hållet
förblödd, slet han ut sina
inälvor och fattade dem med båda
händerna och slungade dem
mot hopen. Och sedan han
hade anropat honom som råder
över liv och ande att han en
gång ville giva honom dem till-
baka, slutade han på detta sätt
sina dagar.
1. l Mack. 7:lf. /3. l Mack. 7:5f.
8. IMack. 2:42. /11. Se Vän i
Ordförkl. /12-lMack. 7:26. 2Mack.
8:9. /IS.lMack. 7:9. /15.5Mos. 28:9.
Sak. 2:12. Syr. 24:12. /31. IMack.
7:31f. /33. 2Mack. 6:7. /34.1Mack.
7:36f. 2Mack. 3:15. /37. Matt. 23:9.
Se Fader i Ordförkl. /42. l Sam.
31:4. /46.2Mack. 7:11.
15 KAPITLET.
Nikanors nederlag och död. Slutord.
Men när Nikanor fick
under-rättelse om att Judas och
hans män befunno sig i
Samari-ens landsändar, beslöt han att
angripa dem på vilodagen, då
det kunde ske utan fara. Då2
sade de judar som av nödtvång
följde honom: »Förgör dem icke
så grymt och omänskligt, utan
visa den dag ära, som av den
Allseende har blivit hedrad med
större helighet än andra dagar.»
Han, den store uslingen, frågade 3
då: »Finnes det i himmelen en
härskare som har bjudit att
hålla sabbatsdagen?» Och när4
de förklarade: »Ja, det är den
levande Herren själv, härskaren
i himmelen, som har befallt att
man skall fira den sjunde
dagen»,1 sade den andre: »Men jags
är en härskare på jorden, och
jag bjuder eder att gripa till
vapen och utföra konungens
uppdrag.» Dock förmådde han
icke utföra sitt skändliga
beslut.
Och Nikanor förhävde sig 6
i stort högmod och hade föresatt
sig att uppresa en minnesstod
åt sig såsom segrare över Judas
och hans här. Men Mackabeus?
upphörde icke att med all till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
