Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Susanna. Susanna anklagas falskeligen för okyskhet. Hon räddas genom den unge Daniels klokhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TILLÄGG TILL DANIEL
1.
Susanna.
Susanna anklagas falskeligen för
okyskhet. Hon räddas genom den unge
Daniels klokhet.
1
I Babylon bodde en man som
hette Joakim.
2
Och han tog sig en hustru, som hette
Susanna, Kelkias’ dotter. Hon var
en mycket fager kvinna och
fruktade Herren.
3
Ty hennes föräldrar voro rättfärdiga
och hade uppfostrat sin dotter efter
Moses’ lag.
4
Och Joakim var
mycket rik och ägde en stor
trädgård, som låg invid hans
hus. Och hos honom plägade
judarna församla sig, eftersom
han var den anseddaste bland
dem alla.
5
Nu hade i det året två äldste
bland folket blivit utsedda till
domare, sådana om vilka
Herren hade sagt: »Lagöverträdelse
utgick från Babylon, från de
äldste som voro domare, vilka
räknades såsom styresmän för
öfolket.» Dessa uppehöllo sig
ständigt i Joakims hus. Och
alla som hade någon rättssak
kommo till dem.
7
När sedan folket vid
middagstiden hade begivit sig hem,
plägade Susanna gå in i sin
mans trädgård för att
lustvandra där.
8
Och de båda äldste,
som dag efter dag sågo henne
gå ditin och lustvandra, grepos
9
av begärelse till henne. Och
de läto sitt sinne bliva förvänt
och slogo ned sina ögon, så att
de icke blickade upp mot
himmelen eller tänkte på att de
kunde bliva drabbade av ett
rättvist straff.
10
Och båda voro
de svårt plågade för hennes
skull, men de omtalade icke sitt
kval för varandra;
11
ty de blygdes
för att omtala sin begärelse, att
de nämligen ville pläga
umgänge med henne.
12
Men de
vaktade dag efter dag med iver
på att få se henne.
13
En dag sade de till varandra:
»Låt oss nu gå hem, ty
måltidstimmen ar inne.» Och de gingo
därifrån och skildes från
varandra.
14
Men sedan vände de
tillbaka och möttes på samma ställe
som förut, och när de då
utfrågade varandra om orsaken,
tillstodo de sin begärelse. Och nu
kommo de överens med
varandra om en lämplig tid då de
skulle kunna finna henne ensam.
15
Då hände sig en gång, medan
de vaktade på en läglig dag, att
hon kom in i trädgården,
likasom dagligen förut, åtföljd av
allenast två tjänarinnor. Och
hon fick lust till att bada där,
eftersom det var mycket varmt.
16
Och ingen fanns därinne utom de
båda äldste, som hade gömt sig
och vaktade på henne.
17
Och hon
sade till tjänarinnorna: »Hämten
hit olja och salvor, och stängen
trädgårdsporten, så att jag kan
få bada.»
18
Och de gjorde såsom
hon hade sagt. De stängde igen
trädgårdsporten och gingo ut
genom sidoporten för att hämta
det som de hade fått tillsägelse
om; men de sågo icke de äldste,
ty dessa höllo sig gömda.
19
Men så snart tjänarinnorna hade gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
