Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Susanna. Susanna anklagas falskeligen för okyskhet. Hon räddas genom den unge Daniels klokhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin väg, kommo de båda äldste
fram och skyndade emot
Susanna och sade:
20
»Se,trädgårdsporten är stängd,
och ingen ser oss, och vi äro
upptända av begärelse till dig.
Gör oss därför till viljes och hav
umgänge med oss.
21
Varom icke, så skola
vi vittna emot dig att du hade
en ung man hos dig, och att det
var därför som du sände
tjänarinnorna bort ifrån dig.»
22
Då suckade Susanna och sade: »Jag
är i trångmål på alla sidoi; ty
om jag gör detta, så bliver döden
min lott, och om jag icke gör
det, kan jag icke undkomma
edra händer.
23
Men det är mig bättre att icke
göra detta och så falla i edra
händer än att synda inför Herren.»
24
Nu begynte Susanna att ropa med
högröst, men de båda äldste ropade
också, där de stodo framför henne.
25
Och den ene skyndade bort
och öppnade trädgårdsporten.
26
Men när husfolket fingo höra
ropet i trädgården, ilade de in
genom sidoporten för att se
vad som hade vederfarits henne.
27
Då nu de äldste avlade sin
berättelse, betogos tjänarna av
stor blygsel, ty något sådant
hade aldrig förut blivit sagt om
Susanna.
28
När folket dagen därefter
kom tillsammans hos Joakim,
hennes man, kommo ock de
båda äldste dit, fyllda av sitt
syndiga uppsåt mot Susanna,
för att få henne dömd till
döden. Och de sade inför folket:
29
»Sänden efter Susanna, Kelkias’
dotter, Joakims hustru.» Och
man sände efter henne.
30
Så kom hon då dit, åtföljd av sina
föräldrar och sina barn och alla
sina fränder.
31
Och eftersom Susanna hade
en mycket yppig
växt och var fager att skåda,
befallde de ogudaktiga männen
32
att man skulle taga av henne
slöjan – hon var nämligen
beslöjad – för att de så skulle få
mätta sina ögon med hennes
fägring.
33
Och de som åtföljde
henne gräto, såväl som alla
andra som sågo henne.
34
De båda äldste stodo nu upp
mitt ibland folket och lade sina
händer på hennes huvud.
35
Men hon blickade gråtande upp mot
himmelen, ty hennes hjärta
förtröstade på Herren.
36
Och de äldste sade: »Medan vi ensamma
vandrade omkring i trädgården,
kom denna kvinna ditin med
två tjänarinnor, och hon lät
stänga igen trädgårdsporten och
skickade bort tjänarinnorna.
37
Då kom en ung man, som hade
hållit sig gömd, fram till henne
och lade sig hos henne.
38
Men när vi, som befunno oss i ett
hörn av trädgården, sågo den
syndiga gärningen, skyndade
vi fram till dem.
39
Och vi sågo dem pläga umgänge med
varandra; men honom kunde vi
icke taga fast, ty han var
starkare än vi och öppnade porten
och ilade sin väg.
40
Henne däremot grepo vi, och
vi frågade henne vem den
unge mannen var,
41
men hon ville icke omtala
det för oss. Detta vittna vi.»
Och församlingen trodde dem,
eftersom de voro folkets äldste
och domare, och de dömde
henne till döden.
42
Men Susanna ropade med
hög röst och sade: »Evige Gud,
du som känner det fördolda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
