Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aspalatus.--Dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aspalatus [aspålatus] (Syr. 24:15).
Ett slags vulluktande trä.
Astarte (l Sam. 31:10. l Kon. 11:5).
Namn på en österländsk kvinnlig
avgud. Bildliga framställningar av henne
omtalas l Sam. 7:3. Samma gudom
torde avses med namnet Ate gatis, 2 Mack.
12:26. Se vidare under Asera.
Avvänja. Ett israelitiskt barn
avvandes oRa ej förrän vid tre års ålder
(2 Mack. 7:27). Härav förklaras
berättelsen i l Sam. 1:24 f., där vi få tänka
oss Samuel såsom några år gammal.
Baal. Egenl ligen herre. Så
betecknas i bibeln ofta kananéernas gud.
Ordet ingår ock i namnen på särskilda
kananeiska gudomligheter, såsom
Baal-Berit (Dom. 8:33), Baal-Peor (4 Mos.
25:3), Baal-Sebtib (2 Kon. 1:2 f.). Det
sista namnet betyder »flug-herren» (den
gud som skyddar mot fiug- och
myggplågan). En ombildning av detta namn
är möjligen Beekebul (enligt Matt. 12:24
»de onda andarnas furste»), förr, efter
mindre goda textkällor, i vårt Nya test.
kallad Beelsebub. Om Beelsebul* är ett
självständigt namn, ej biol t en
missbildning av den andra formen, så
betyder det »husets herre», »husbonden», en
betydelse som rätt väl passar till
sammanhanget på det anförda stället,
såsom ock Matt. 10:25. - I Babylon hade
ordet Baal formen Bel (Jes. 46-1 .Jer.
50:2. Bel i Babylon v. 3 f.), och
betecknade där sårskilt den gud som annars
bar namnet Marduk (MerodaL).
Balsam (l Mos. 37:25. Bes. 27:17).
Ett slags välluktande kåda från vissa
sydländska örter och träd, använd till
beredning av rökverk, salvor,
läkemedel osv.
Barn. Detta ord nyttjas, i
enlighet m*d hebreiskt språkbruk, i åtskilliga
omskrivande, delvis poetiska utlryck
för att beteckna den som tillhör någon
eller något, den som är hemfallen åt
något o. d.: Guds barn, djävulens barn,
ljusets barn (Ef. 5:8), vishetens barn
(Syr. 4:11. Matt. 11:19), ondskans barn
och rikets barn (Matt. 13:38), denna
tidsålders barn (Luk. 16:8), dödens barn
(l Sam. 20:31), eländets barn (Ords.
31:5) osv.
Bergsbygden. I 5 Mos. 1:7. Jos.
10:40. Syr. 46:9 osv. beteckning för
berglandskapet i södra delen av
Palestina.
Bok. Forntidens böcker utgjordes
vanligen av långa remsor av papper
(papyrus) eller pergament, vid ändarna
uppfästa på tvenne kavlar. Texten var
nedskriven spaltvis, och alltefter som
en läsare gick vidare, rullade han
papperet elJer pergamentet över från den
kav-ie som satt i skriftens ena ända till den
som hade sin plats i den motsatta. Det
är sådana bokrullar som avses Jer. 36:20 f.
Sak. 5:1 f. Upp. 5:1 f. 6:14 osv.
Bord. I äldre tider intogo
israeliterna vanligen sina måltider vid rnvcket
låga bord, sittande antingen på blotta
marken eller på någon matta. Mot slutet
*iv den förkristna tiden hade den gre- !
kisk-romcrska seden att ligga till bords
blivit vanlig också i Palestina (Judit
12:15. Matt; 9:10. Joh. 13:12, 23).
Såsom ännu stundom är fallet bland
ökenfolken omkring Palestina, kunde
»bordet» under mer ursprungliga
förhållanden inskränkas till en på marken
utbredd matta eller ett rundskurel skinn,
som genom ett dragsnöre i kanten
kunde ombildas till ett slags säck eller påse
till förvarande av nödiga tillbehör, en
form som väl lämpade sig för
vandrings-livet. Härav förklarar man i Ps. 69:23
den eljest svårbegripliga tanken att de
ogudaktigas »bord» skulle tör dem
kunna bliva till »en snara och ett giller».
Broder. Ofta i utvidgad
användning om frände, landsman, nästa, t. o. m.
om make (Tillägg till Est. 5:9). I den
äldsta kristna tiden ofta om medlem
av den kristna församlingen, nästan
liktydigt med kristen (Matt. 23:8. Apg.
28:15. Fil. 4:21). Jlr Syster.
Brunn. I Palestina förekommo
två slags brunnar: sådana vilkas vatten
kom från en källåder i bottnen
(»levande vatten», Joh. 4:10 f.), och sådana
som utgjordes av cisterner, uthuggna
i klippan eller murade i jorden, til!
uppsamlande av regntidens vattenflöden
(5 Mos. 6:11. Nen. 9:25). Brunnen
avsmalnade stundom uppåt och kunde då
täppas till genom en påvältrad större
sten (l Mos. 29:2 f.). Illi byggda eller
förfallna brunnar kunde icke »hålla
vatten»: usla brunnar, Jer. 2:13.
Brunnar tomma på vatten kunde användas
till fånggropar (l Mos. 37:22 f. Jer. 38:6;
jfr ock 2 Sam. 17:18).
Brännoffer. Föreskrifter om detta
slags offer lämnas i 3 Mos. 1. Då
brännoffret i dess helhet brändes upp på
altaret, kunde det ock kallas Heloffer (5
Mos. 33:10. Ps. 51:21).
Cymbaler (l Krön. 15:19. Ps.
150:5. Judit 16:1. l Mack. 4:54. l Kor.
13:1). Mer eller mindre kupiga
metallskivor som vid hopslagning gåvo ett
klingande ljud och så kunde tjäna att
angiva takten vid dans och musik.
Dans. Den israelitiska dansen
utfördes av enskilda dansande, eller under
det man rörde sig framåt i festtåg, eller
i former påminnande om våra danslekar,
däremot icke av dansande par av män
och kvinnor. Hos Palestinas folk
förekom dans jämväl såsom en
gudstjänst-Sig handling. Jlr 2 Mos. 32:19 om
dansen kring guldkalven, l Kon. 18:26 om
Baalsprästernas »haltande» kring sitt
altare, 2 Mos. 15:20 om Mirjams och de
israelitiska kvinnornas dans med pukor
och sång till Herrens ära, efter
räddningen genom Böda havet. Jfr också
berättelsen om huru David »med all
makt» dansade och »hoppade» framför
Herrens ark, när denna fördes in i
Jerusalem (2 Sam. 6:14 f.), l Ps. 149:3 står
också en uppmaning till att »lova Guds
namn under dans, och till puka och
harpa lovsjunga honom». Något slag
av religiös dans eller av festtåg avses san
nollkt ock Ps. 118:27, - Vapendans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
