Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndoffer--Tid. Tidsberäkning - Tillspillogivning--Änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elitl (September), Kisleu (December),
Tebet (Januari), Sebat (Februari), Adar
(Mars). De grekiska månadsnamnen
Dioskurus [Dioskärus] och Xantikus
[Xåntikus], 2 Mack. 11:21, 30 f.,
motsvara de judiska Adar och Nisan. -
Veckans sju dagar benämndes efter
deras ordningstal. Den sjunde dagen
firades såsom sabbat (se detta ord). -
Dagen indelades i 12 timmar, som man
åtminstone från Anas’ tid (700-talet
f. Kr.) förstod att bestämma genom
solvisare (2 Kon. 20:11). Timmarna
räknades från soluppgången till
solnedgången, då såväl dagen som dygnet
ansågs sluta. - Nattens tolv timmar
indelades under Gamla test:s tid i tre
vakter. Första nattvakten motsvarar
då kl. 6-10, den mellersta nattvakten
kl. 10-2. morgonväkten kl. 2-6 på
natten. På Jesu tid hade judarna
upptagit den romerska indelningen
av natten i fyra delar. Den fjärde
nattvakten i Matt. 14:25 omfattar
alltså timmarna 3-6 om morgonen. /
hanegället (Mark. 13:35) betecknar
tiden mellan första hanegället, som
ansågs inträffa vid midnatt, och andra
hanegället, som ansågs inträffa vid
tretiden, motsvarar alltså tredje
nattvakten, enligt judarnas räkning, eller
kl. 12-3.
Tillspillogivning. Det hebreiska
uttrycket för giva till spillo betyder
egentligen att avskilja från världsligt bruk
och helga åt Gud. I vanliga fall, särskilt
när det gällde tillfångatagna fiender eller
erövrad fiendeegendom, tog detta
avskiljande och helgande formen av
fullständig tillintetgörelse (jfr 3 Mos. 27:
28 f. Jos. 6:17 f. Sak. 14:11). I andra
fall gavs det åt Gud invigda såsom en
evärdlig gåva åt hans präster (3 Mos.
27:21. 4 Mos. 18:14. Hes. 44:29).
Tröska. Tröskvagn. Sädens
tröskning skedde i vissa fall för hand genom
utklappning av axen med käpp (Dom.
6:11. Rut 2:17. Jes. 28:27), men
vanligen begagnade man oxar eller åsnor
som genom trampning frigjorde
sädeskornen, eller ock åstadkom man på ett
mer verkningsfullt sätt detsamma med
hjälp av ett redskap, försett antingen
med flintskärvor eller med skarpa
metallskivor, vilket drogs fram över de
upplösta kärvarna. Detta redskap har
i den svenska översättningen
betecknats med uttrycket tröskvagn, utan
avseende på skillnaden mellan den med
valsar och järn skivor försedda
»trösk-vagnen» i egentlig mening (Ords. 20:26.
Jes. 28:27 f. 41:15 f.) och den flata, med
stenskärvor försedda »trösksläden» (utan
medar). Tröskningen skedde under bar
himmel, på en hårt tilltrampad, för
vinden tillgänglig plats, tröskplatsen
eller logen (Rut 3:2 f. Jer. 51:33). Tröska
såsom bild för hård tuktan t. ex. Dom.
8:7. Am. 1:3. Hab. 3:12 (jfr 2 Sam.
12:31). Se vidare Kastskovel.
Urim och tummim (2 Mos. 28:30.
4 Mos. 27:21. 5 Mos. 33:8. l Sam. 28:6.
Esr. 2:63. Syr. 45:10). Orden kunna
betyda »ljus» och »fullkomlighet», och
hava använts såsom namn på vissa
heliga föremål som förvarades i
bröst-sköldsfickän på översteprästens efod
och tjänade såsom medel att i
tvivelaktiga fall utforska Guds vilja. De
antagas hava varit något slags lotter,
möjligen den ena innebärande ett »ja»,
den andra ett »nej» på en framställd
fråga (jfr l Sam. 10:20. 14:41).
Vin. Vinpress. En vinpress i det
gamla Palestina utgjordes vanligen
av två i klippan uthuggna behållare,
den ena högre belägen än den andra och
förbunden med denna genom en ränna
eller ett rör i mellanväggen. T den övre
behållaren trampades druvorna med
fötterna, och deras saft rann därunder
ned i den undre. Uttrycket »blod» om
druvsaften (l Mos. 49:11. 5 Mos. 32:14.
Syr. 39:26; jfr ock l Mack. 6:34) visar
att man i Palestina fordom mest
använde mörka druvor till vin. Ofta
skildra profeterna ett blodbad, genom
vilket fiendeskaror förgöras, under
bilden av en vintrampares arbete. Så
t. ex. Jes. 63:1 f.; jfr också Upp. 14:19 f.
19:15. - När det hos profeterna ofta
talas om »Guds vredes kalk», ur vilken
folken skola dricka sig druckna, i den
meningen att de skola drabbas av ofärd,
är utgångspunkten för jämförelsen den
drucknes raglande rediöshet och fall
(Jer. 25:15 f. Hes. 23:31 f.).
Väg. Står i bibeln ofta i bildlig
bemärkelse. Ordet brukas bl. a. om Guds
rådslag och handlingssätt (Jes. 55:8 f.
Hes. 18:25. Rom. 11:33. Upp. 15:3);
innehållet i Guds viljas krav, den av
Gud fordrade vandeln (l Mos.
18:19-Ps. 25:4. Matt. 21:32. 22:16. 2 Petr.
2:21); en människas andliga
livsriktning (Ps. 139:24. Jak. 5:20. Judas v.
11); en människas timliga levnadslopp
(Ps. 18:33. Syr. 21:10). I Apg. står
»den vägen», »Herrens (Guds) väg» ofta
såsom beteckning för den kristna tron,
betraktad såsom en livsåskådning, en
religion, omfattad av de kristna såsom
ett samfund (9:2. 18:25 f. 19:9, 23.
22:4. 24:14, 22).
Vän (»konungens vän»). Se under
Fosterbroder.
Äldste. Släktens, stammens,
samhällets äldste hava, vid sidan av andra
myndigheter, från gammalt bland
israeliterna haft en ledande ställning; jfr
2 Mos. 3:16. 4 Mos. 11:16, 25 (»de sjuttio
äldste»). 2 Kon. 10:1. Esr. 10:8. l
Mack. 12:35. Luk. 7:3. På Jesu tid
innehade »de äldste» i Jerusalem en
plats i Stora rådet. De första kristna
församlingarna hade också sina »äldste»
(Apg. 11:30. l Tim. 4:14). Se vidare
under Synagoga. - De äldstes
stad-gar,<tse under Fariséer.
Änglar. Såväl det hebreiska som det
grekiska uttrycket för ängel betyder
sändebud; Ps/ 104:4 innehåller därför
i någon mån en dubbelmening. -
Förbindelsen Herrens ängel är ock
dubbeltydig: på flera ställen i Gamla test.,
t ex, l Mos, 16:7 (jfr v. 13). 2 Mos. 3.2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
