Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillspillogivning--Änglar - Översteprästens åligganden - Betoning av bibliska namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(jfr v. 16). Dom. 13:3 f. (jfr v. 22),
användes den om den gestalt vari
Herren själv uppenbarade sig, när han
uppträdde på jorden. - Andra bibliska
namn på änglarna äro de heliga (5 Mos.
33:2. Job 5:1. Ps. 89:6. Dan. 4:14.
Syr. 42:17. Judas v. 14) och Guds söner
(l Mos. 6:2, 4. Job 1:6. Ps. 29:1. 89:7;
jfr gudason, Dan. 3:25). I Job 38:7
ställas Guds söner i parallellism med
stjärnorna; änglarna stå här i samma
förhållande till stjärnorna som i citaten
under Sebaot: bakom den lysande
himlakroppen föreställer man sig en
himmelsk varelse i människoskepnad.
Solen, månen och stjärnorna kunna
därför i Josefs dröm »buga sig» för
honom (l Mos. 37:9; jfr Dom. 5:20).
Himmelens härskaror i Gamla tesl. motsvaras
i Nya test. av himmelens makter (Matt.
24:29. Mark. 13:25. Luk. 21:26).
Enligt somliga uttolkare avses änglar med
de gudar som omtalas i Ps. 82.
Redan i Gamla test. antydes tillvaron
av olika rangklasser i änglarnas värld.
Mikael namnes i Dan. 10:13 såsom en
av »de förnämsta furstarna» i
andevärlden. I Nya test. (Judas v. 9) betecknas
han såsom överängel. I Efeser- och
Kolosserbreven omtalas ett flertal
klasser inom andarnas rike: furstar,
väldigheter, makter, herrar, tronänglar,
världshärskare. Några av dessa klasser
omnämnas också i Rom. 8:38. l Kor. 15:24.
2 Petr. 2:10. Judas v. 8. - Bland
änglarna nämnas ock skyddsänglar för folk
och enskilda: Dan. 10:13 f. Matt. 18:10.
Apg. 12:15. Jämväl allahanda
opersonliga jordiska ting och företeelser sättas
i förbindelse med andemakter, vilka
såsom ett slags skyddsandar stå bakom
dem och äro herrar över dem: vattnens
ängel (Upp. 16:5), eldens ängel (Upp.
14:18), vindarnas ängel (Upp. 7:1). Se
vidare Vish. 13:2. Dessa bakom de
jordiska tingen stående andemakter avses
sannolikt med de grekiska uttryck för
vilka makter, världens makter har valts
såsom den mest passande
översättningen (Gal. 4:3, 9. Kol. 2:8, 20).
Underkastelsen ut.der den judiska
ceremoniallagers bestämmelser betydde för
Paulus underkastelse under de
andemakter som stodo bakom de ti g och
f >releelser om vilka lagen handlade,
och med vilka den ville binda
människor; därför var en sådan underkastelse
oförenlig med friheten i Kristus. -
När samma grekiska ord som i Gal. 4:9
återgives med »makter» i 2 Petr. 3:10 f.
översittes med himlakroppar* har för
sammanhangets skull en mer inskränkt
betydelse hos det flertydiga ordet
upptagit s.
Översteprästens åligganden
omtalas i 3 Mos. 4:3 f. 16. 21:10 f. Om
hans dräkt se 2 Mos. 28. Om hans
äm-betsställning i Nya test. se Stora rådet.
BETONING AV BIBLISKA NAMN
Vid uttalet av de bibliska namnen
kunna i allmänhet nedanstående regler
tillämpas. Vanliga namn med
hävdvunnet uttal må dock bibehålla sin
allmänt brukade betoning, också när
den strider mot regler som annars gälla:
Jerusalem, Jordan, Samåria osv. När
språkbruket är vacklande i fråga om
uttalet av ett namn, må frihet råda vid
dess betoning: Jösua och Josua, Salome
och Salome osv.
För namnen i Gamla testamentet
gälla följande allmänna regler:
1. I tvåstaviga namn lägges tonen
på första stavelsen. Exempel: Åbner.
2. I trestaviga namn lägges, tonen
på första stavelsen. Exempel: Absalom.
Undantag: namn som sluta på -a,
och namn vilkas sista stavelses vokal
föregås av mer än en konsonant; i dessa
lägges tonen på näst sista stavelsen.
Exempel: Makpéla, Habåckuk.
3. I fyr- och flerstaviga namn lägges
tonen på näst sista stavelsen. Exempel:
Abinådab, Kedorlaömer.
Undantag: namn som sluta på -ael,
-eel, -iel, -uel, -iab, -eam och -oam: i dessa
lägges tonen på den stavelse som
omedelbart föregår dessa ordslut.
Exempel: Mehujael, Jeråmeel, Seålliel,
Immanuel, Oholiab, Jeröbeam, Abtnoam.
För namnen i Apokryfiska
böckerna och ]STya testamentet gälla
följande allmänna regler:
1. I namn vilkas sista stavelses
vokal föregås av mer än en konsonant,
eller vilkas näst sista stavelse innehåller
en diftong lägges tonen på näst sista
stavelsen. Exempel: Eråstus, Betsaida.
2. I namn som sluta på -pater,
-pator, -påträ, -patris, -polis och -ius
(märk dock Darius) lägges tonen på den
stavelse som omedelbart föregår dessa
ordslut. Exempel: Sostpater, Eäpalor,
Kleopatra, Anttpatris, Dekåpolis,
Lucius.
3. I namn som sluta på -anws,
-bu-lus, -doms, -ene, -itis, -laus, -nika, -nice
och -nikus lägges tonen på ordets näst
sista stavelse. Exempel: Hyrkånus,
Aristobulus, Heliodörus, Milyléne,
Trå-kouitis, ArkelåuSy Tessalonika, Bernlce,
Andronlkus.
4. Namn som i samma eller snarlik
form förekomma i Gamla test. behålla
samma betoning som där. Exempel:
Aminådab, Eleasar, Gålaad (jfr Gtlead).
SäbuLm (jfr Sébulon).
Särskilt gäller d»>tta vid namn på
-ael, -cel, -iel osv. (jfr ovan regel 3 vid
Gamla test.). Exempel: Gamåliel (jfr
Gåmliel), Röboam (jfr Rehåbeam).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
