Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyfödda Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gas, hela framtiden, låg innesluten i detta ringa antal af
röttrognes hjertan. Förstlingar af en ny mensklighet,
kände de att karleken, mägtigare än döden, gör den
kristne oöfvervinnerlig. Hvilka hinder kunna hejda den
rättrognes steg, hvars sjal är öppen för den Heliga Andas
inflytande? Den Kyrka, som dess tro, på detta sätt,
införlifvar med de osynliga tingen, beherrskar tidens
välden. Det var till följd af allt detta, som det apostoliska
tidehvarfvet egde de helgon, hvilka gingo ut att fylla
verlden med Jesu Kristi namn.
Denna himmelska enighet, denna frid i försakelsen,
dessa ödmjuka lärjungars sedliga höghet kunde ej annat,
än falla i ögonen, äfven på de minst uppmärksamma.
Sådane tilldragelser buro för mägtigt vittnesbörd om ett
gudomligt inflytande, för att ej väcka en djup förundran.
Det var således ej underligt att man stadnade, liksom
gripen, vid åsynen af den nådens dag, som ljusnade
öf-ver den heliga staden, af denna fridfulla sol, hvars
strålar skingrade den sorgliga nattens skuggor, och spridde
öfver verlden en så välgörande värme, och att man med
förvåning och med själen redan öppen för trons första
intryck, utropade: »Se huru desse älska hvarannan in-
bördes.» Det är till denna frälsningens hamn, som det
hjerta ilar, hvilket, länge jagadt af stormen, väntade en
underbar räddning, om hvilken det hade en obestämd
aning, och som hvarken kunde afstå från att söka friden,
eller hoppas att vinna den. Det är dit den ensliga själen
ftygtar, hvilken lifvet låtit kanna hela dess tomhat, och hvilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
