- Project Runeberg -  Den Apostoliska kyrkans stora dagar, betraktade med avseende på närvarande tid ; Föreläsningar af J. P. Trottet /
39

(1857) [MARC] Translator: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyfödda Kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bort i v§ra ömmaste förbindelser, i våra käraste
förhoppningar; det finnes ej blott ingenting, som ej sträfviar
att ökilja oss ifrån oss sjelfva, men man finner intet
tide-hvarf i hvilket döden kraftigare kunnat tala till
mennisko-hjertat; intet, i hvilket smärtan haft en större mission att
utföra. För stark för att ej väcka oss, gör den ofta ett
förfärligt afbrott i våra njutningar och vår loföadströtthet:
den letar sig fram till vårt hjerta på tusen olika vägar,
och låter oss icke törtima någon njutning till botten:
den är i luften, som vi andas, i de födoämnen» som närä
oss, i de minnen, som följa oss, i de bjutniiigar, som
vänta «oss, i det förflutna liksom i framtiden; och vi
kunna endast endera låta henne förtära vårt hjertas lifs*
kraft, élleir ock, såsom våra bröder i den första Kyrkaa,

göra den till en tröstens, rikedomens och glädjens källa.;

(Jac. Cap* 4, v. 2—4, 1 Petr. Cap. 4, v. 42, 43, 46).

* Vi veta dét: af dessa tvenne vägar våljér menniskän;
vanligen den förstnämnda. Den modlöshet, hvari en ony t-«
tig kamp möt smärtan kastar henne, leder henne snart
artt vänja sig vid densamma ,; såsom : man vänjer sig att
lefva. Hon gör sig sålunda sjelf, så småningom, oför^
nidgen att lida: hon sträfvar att släoka sina ädlaste
förmögenheter, sina högsta moraliska krafter/: hon blir, ätt
jag så må "säga, < oförmögen ; att vata olycklig, böjer sig
villigt tmder ökbt, och lär sig på förhand att dö för all
verklig glädje. • Ja, det är möjligt att hon erfar en

sfegs : tillfreässtäiHelse att känna sig ¡ett ödets vérktyg, dess
tillhörighet, dess rof. Det är möjligt att hon finner smak

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/apostksdag/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free