Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans andra Dag, eller Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ett snarare yttre värde, närmar sig till det sednare:
och det dubbla framsteg, hvilket vi bevisat, utstakar en
nog stor åtskillnad emellan det ena och det andra af
dessa Evangelier, för att bringa oss att åt trons ödmjuke
apostel tillerkänna äran att hafva gjort Kyrkan afgjordt
kristlig (Gal. Cap. 4, v. 6—9). Vi kunna nu mäta
vid^-den af den andliga revolution, som han ville fullborda
inom det menskliga samvetet. Hela hans apostlaembete
iklädde sig dessutom ett skaplynne motsvarande naturen
af detta stora verk. De öfrige Apostlarne hade egt
företrädesrättigheten att personligen känna Kristus (Ap. G.
Cap. 4, v. 24, 22), att vara vittnen till Hans
underverk, att lyssna till Hans ord, att underhålla med Honom
en daglig gemenskap; och de voro skyldige denna
lycka den mägtiga, ehuru föga andliga öfvertygelse, som
lifvade dem ända till Hans död. De hågkomster, hvilka
de buro i deras hjertan, som ett heligt minne af Den
de älskade, tjenade till grund för Andans ingifvelse, och
ersatte, till en viss grad, deras Mästares närvaro. Det
djupa intryck hans personlighet efterlemnat hos dem
öppnade deras sinnen för Hugsvalarens inflytelse, på
samma gång, som det, så småningom, höjde dem till
den osynliga verldens rymder. Paulus deremot hade
ingen annan rättighet att anföra till det apostlaembete,
hvil-ket han utöfvade, än den syn han haft nära Damascus,
och den utomordentliga välsignelse, som hvilade öfver
hans arbete (2 Cor. Cap. 3, v. 4 — 43). Men under
det hans medlärjungar, återhållne genom deras minnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
