Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkans tredje dag, eller Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Joh. Cap. 12, v. 46). Men det är lätt att finna att
orden ljus och lif här tillika utmärka trons naturliga
följder (Joh. Cap. 3, v. 16, 21; Cap. 12, v. 46): Iåtom
oss dessutom ej förgäta att de äro förenade med
hvarandra pä sådant sätt att de framställa samma betydelse:
lifvet är menniskornas ljus (Joh. Cap. 1, v. 4), och
hvilken som följer Jesus får lif sens ljus (Joh. Cap. 8, v. 12).
Också, när Kristus säger till Martha: »Jag är
uppståndelsen och lifvet: den som tror på mig han skall kfvay
om han än död vore» (Joh. Cap. 11, v. 25), är det
klart att lifvet, som har sin källa i tron, sammansmälter
med kärleken, hvars utveckling det är: och sammaledes
när Kristus förklarar att han är vägen, sanningen, lifvet,
och att ingen kommer till Fadren utan genom honom (Joh.
Cap. 14, v. 6).
För det tredje, bör också kärleken utgöra grunden
för den kristnes personlighet, hvilken Evangelium bjuder
att likna *Kristus (1 Joh. Cap. 3, v. 2, 3; Eph. Cap. 5,
v. 1; 1 Thess. Cap. 1, v. 6 etc.).
Om frälsningen fullbordas genom medlet af den
troendes förening med Kristus (Joh. Cap. 15, v. 4, 5,
7, 9), så kan man ock säga att den består i kärleken,
då kärleken utgör grunden för den innnerliga gemenskap
(Joh. Cap. 17, v. 26) till följe af hvilken den rättrogne
blir ett med Fadren och Sonen (Joh. Cap. 17, v. 21).
Kärleken utgör så fullkomligt det kristna lifvets
medelpunkt, att den, på sätt och vis, införlifvar den troende
med Kristus, ställer honom i samma förhållanden (Joh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
