Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken han tillhör; och som denna samvetets republik
utbildar sig, i hvilken den enskilte utöfvar på mängden,
och mängden på den enskilte, ett fortfarande och
verkligt inflytande, och der tankarnes omedelbara utbyte,
an-darnes förening och själarnee gemenskap Mifva den natiuv
liga formen’ för Kyrkans lif.
Ju mera Kyrkan aflägsnade sig frän det första
seklet, ju mera magt hon tillvullade sig öfyer den tidens
samhällen,. desto mera säg man henne också luta åt
katolicismen, till hvilken hon så småningom slöt sig helt
och hållet. Det är på samma sätt, man i en sednare
tid såg henne i protestantismen söka en medelpunkt.
Man känner ganska väl att dessa begge .lärobyggnader
motsvaras af en olika kyrklig form. Auktoritetens
grundsats^ som ligger till grund fölr den katolska stiftelsen,
vill alltmera tillintetgöra den enskilte genom församlingen,
församlingen -genom Kyrkan, Kyrkan genom prestväldet,
och detta genom den Heliga Stolen. Ur katolicismens
synpunkt är Kyrkan presterskapet, hvilket inom sig sluter
eller ersätter Kyrkan, det vill säga de troendes samfund.
Här kan således endast blifva frågan om. presterskapet:
Kyrkan är i sjelfva verket ännu ej till; och en sådan
religiös form, Jfcörhätida nyttig i de tider då det kristna
samhället, för att kunna utbilda sig, behöfde ett strängt
Éörmynderskap, öfverensstflmmer ej mera mera med det
menskliga samvetets närvarande utveckling. Det allmänna
faktum, hvilket våra tider klarast framställer och hvilket
utgör den nyare historiens minst tvifvelaktiga slutsats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
