Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nemours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
landet, går så långt tillbaka och har dessutom blifvit
berättad så ofta, att hvar och en bör känna till
den; den är i alla fall för vidlyftig och för tröt-
tande att här upprepa och har heller ingen bety-
delse för det följande. Kabylerna, hvilka utgöra en
del af landets äldsta invånare, höra till en annan,
särskild stam, med hvilken läsaren längre fram får
göra bekantskap.
Hela platsen var den dagen betäckt af pittoreska
grupper i alla möjliga plastiska ställningar, bland
hvilka den liggande dock var allmännast. Kameler
och mulåsnor, hästar och små åsnor om hyarandra i
frid oeh sämja. Den franska intendenten utdelade
spanmålen, uteslutande korn, som derefter utan att
mätas eller vägas häldes i små säckar af kamelhår.
Hvar och en sörjde för att få sin säck så fullprop-
pad som möjligt, derefter togo de blad af solfjäders-
palmen, som låta utspinna sig till otroligt starka
snören, och tillsydde säckarna. Hur de lyste och
strålade, dessa mörka, melankoliska ansigten, öfver
de fylda säckarna; det var ju välsignelse och öfver-
flöd, som de medförde till hemmet! “Taflan påminte
om Josefs bröder, hvilka hämtade säd från Egypten;
en öfvermåttan gammal bild, och dock ännu ganska
frisk: figurerna, drägterna, omgifningarna yoro de
samma.
Midt i denna stojande och larmande krets satt
med korslagda ben på en spanmåls-säck en gammal
man med långt, snöhvitt skägg. Han var klädd i
en ljusgrön bomulls-kaftan, en hvit underklädning och
hvit turban och hade ett litet bläckhorn i sin gördel,
i hvilket han doppade en penna af bamburör och
uppskref, hvad hyar och en af stammen mottog. Det
var kadi’n, en bild af den ärevördigaste och mest
vördnadsbjudande patriark, man kan tänka sig. Det
låg något obeskrifligt upphöjdt och ädelt i alla hans
rörelser, en prägel af mildhet och försonlighet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
