Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nemours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
dem och åter resa sig på ett gifvet tecken. Mycket
häraf är öfverdrifvet. För att dromedaren skall
lägga sig fordras, att föraren med all makt tvingar
honom dertill. Djuret stönar, vädrar, bölar, mannen
skriker, fäktar med armarna, slår med sin käpp;
det är en förskräeklig konsert. Sedan han slutligen
blifvit segrare binder han öfver- och underbenet hårdt
tillsammans så att djuret icke är i stånd att resa
sig. Då bördorna läggas öfver puckeln, en korg och
en säck på hvar sida, börjar skriket ånyo, drome-
daren söker spränga banden och att resa sig upp
för att komma wundan; han ruskar sig, för att bli
bördan qvitt och nafsar efter föraren. Först sedan
allt är ordentligt fastgjordt, löser man repet kring
benet och slår djuret till dess det springer upp.
Äro bördorna nu för tunga, förblir det liggande,
eller vältrar sig på sidan för att befria sig från
dem. Alt detta tager tid; men först sedan drome-
daren en gång har rest sig, sedan öfverenskommelsen
så att säga är träffad, går ham sin väg, villig och
uthållig, för hvarje steg nickande med hufvudet och
den klumpiga halsen, gimsande med den hängande
underläppen, sneglar litet åt sidorna och afbiter en
trädgren, en tistel eller spetsen af en fläderbuske,
som står vid vägen, viker undan för alla han möter
och står stundom stilla, som om han fölle i tankar,
tilldess föraren åter drifver honom framåt.
Så snart araberna den dagen hade fått hvad
som tillkom dem, ’drogo de bort, hvar och en åt sitt
håll, dromedarerna först — de kände vägen och
väntade icke på föraren, — dernäst mulåsnor och
åsnor. Uppe i bergen försvunno de, slingrande sig
fram mellan dessa tusen små stigar, hvilka öfverallt
korsa hvarandra: de enda landsvägarna till deras
byar.
I denna pratande, skrikande, gestikulerande
svärm såes här och der en halfnaken liten flicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
