Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Oran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
51
sin bön vid grafven och blefvo botade. En gång
kommo några af stammen Ouled Sidi Cheikh och
lägrade sig med sina kameler på slätten. Då de
hörde talas om de underverk, som skedde vid graf-
ven, sade en: “Vår gamle kaid ligger ledbruten
af värk der hemma och tål icke vid att rida hit;
tänk om vi skulle föra det heliga liket till honom,
utan att någon fick veta det, och så bereda Muham-
med Ben Hamar en graf inom vår egen stam?“
“Aro de icke ena riktiga tjufstrykar, alla dessa
araber?“ insköt zuaven här som en personlig an-
märkning.
De andre tyckte bra om förslaget. Då det
blef natt uppbröto de grafven, togo liket med sig
och drogo bort, sedan de hade utplånat hvarje spår
af hvad som hade skett. Den sjuke kadi’n blef åter
frisk, och männen gjorde åt Sidi Muhammed en graf,
större och rikare utstyrd, än den han hade haft nere
på slätten. Hädanefter skedde samma underverk i
Ouled Sidi Cheikh, som förut i Metidscha. Men den
natten de fyttade liket straffade en herre sin slaf;
denna rymde, och då folk sedan kom med sina sjuka
till Metidscha, stod han hos dem och sade:
“Viljen I bedja vid Muhammed Ben Hamars
graf, så måsten I draga till Ouled Cheikh, de hafva
stulit liket och fört det med sig till sina berg.“
Då detta förspordes blef det larm på slätten.
De äldste rådslogo, stammens unge män sadlade sina
hästar och redo till bergen för att tukta röfrarne.
Dessa sporde härom och skickade i hast bud till
vänner och fränder för att samla hjelp; de voro en-
dast få, fienderna manstarka. Men deras gamle kaid,
en from och gudfruktig man, gick ensam ut och en
stund innan fienden kom, satte han sig ned vid den
nya grafven och drog kapuschongen öfver sitt hufvud.
Då ryttarne fingo se kaiden, redo de fram till ho-
nom och sade sitt ärende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
