Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningens ABC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det betyder intet hvem mannen är, eller hvad han
gör – han må arbeta i grufva, fabrik eller på åkern,
vara farmare, köpman, handtverkare eller millionär –
så bör han vara djupt intresserad af att förstå
myntfrågan och af att få den rätta blicken på den.
Därför ber jag att alla skola höra på hvad jag har
att säga, ty hvad som är godt för en arbetare, måste
vara godt för alla, och hvad som skadar en, måste
skada alla, fattiga eller rika.
För att komma till ämnets rot, så måste ni först veta,
hvarför penningar finnas till, och för det andra hvad
som menas med penningar. Låt mig försöka att förklara
er penningens tillkomst genom exempel från ett nytt
distrikt i vårt eget land. I forna tider, då folk
endast plöjde jorden, och handel och handtverk ännu
lågo i linda, hade människorna få behof och redde sig
utan penningar genom utbyte af varor, då de behöfde
något, som de själfva icke hade. Farmaren, som behöfde
ett par skor, gaf så och så många skäppor säd för dem,
och hans hustru köpte sin hatt för ett par skäppor
potatis; all försäljning och alla köp skedde genom att
byta varor – genom byteshandel.
Men då befolkningen tillväxte och behofven ökades, blef
detta sätt mycket olämpligt. En man i distriktet uppsatte
därför en bod och tillhandahöll en stor del af de saker,
hvilka mest användes, och emottog i stället några af de
artiklar, som farmaren kunde lämna i utbyte. Detta var
ett stort steg framåt, ty farmaren, som behöfde ett halft
dussin olika saker, då han gick till byn, slapp att söka
upp ett halft dussin olika personer, som behöfde en eller
flera af de artiklar han hade att lämna i utbyte. Han kunde
gå direkt till en man, bodinnehafvaren, och för en af sina
landtbruksprodukter få de saker han önskade. Det gjorde
bodägaren detsamma, om han gaf farmaren te eller kaffe,
filtar eller en höräfsa; icke heller gjorde det honom något
hvilka artiklar han emottog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
