Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penningens ABC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
representera värdet af en cent. Men ni inser nog
hur omöjligt det var för mig att hindra den kinesiske
köpmannen från att ge mig mindre silfver, än jag hade
rätt till, eller köpmannen i Siamn att ge mig dåliga
snäckor, då jag icke begrep deras värde. Civiliserade
nationer insågo snart nödvändigheten af att regeringen
bestämde vissa kvantiteter metall, på hvilka deras
vikt, äkthet och verkliga värde funnos präglade. Sålunda
blef den präglade metallen till »pengar» – ett stort
framsteg. Folk kände nu det exakta värdet af hvarje
sådant metallstycke och lät icke längre narra sig.
Lägg märke till att regeringens stämpel icke ökade
penningens värde. Regeringen försökte icke att »göra
pengar» af ingenting. Den endast underrättade folket
om gällande värdet af metallen i hvarje mynt, hvad
metallen – råmaterialet – kunde säljas för som metall
och icke som penningar.
Men äfven efter detta skedde mycket bedrägeri. Skälmar
skuro af kanterna och hamrade sedan ut mynten, så att
många af dem blefvo mycket lätta. En intelligent fransman
fann då på att randa kanterna på mynten, hvarigenom detta
bedrägeri hindrades, och civiliserade nationer hade
slutligen det mynt, som ännu består och är det
fullkomligaste hittills kända, därför att det är af högt
värde i sig själft och är underkastadt minst förändring.
Det mest idealiskt fullkomliga föremål att använda som
»pengar» är ett, som icke förändras. Det är af väsentlig
vikt för alla arbetare, såsom farmare, handtverkare och
andra som lefva af sina händers verk, ty intet underlättar
så spekulationen vid varuutbyte som »pengar» med växlande
värde, och den stora massan af folket blir alltid ett
offer för de få, som spekulera i pengar och bäst förstå
spelet.
Intet är så ofördelaktigt för farmaren och löntagaren
som att i utbyte för produkter eller arbete erhålla
pengar, som ändra värde. De äro i samma ställning
som farmaren till bodägaren, såsom nyss omtalats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
