Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnvägar förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löjligaste människor jag någonsin sett. Vi voro själfva
ute vid hvartenda inträffadt missöde och arbetade
hela natten. Ibland var jag icke hemma på en hel
vecka åt gången och fick knappt tid att sofva, utom
en liten blund då och då i en godsvagn. När jag
nu ser tillbaka, så förstår jag hvilka stackare till
direktörer vi voro, men jag hade ett storartadt föredöme i
Mr. Scott. Det tog någon tid, innan jag lärde mig,
men jag gjorde det ändå till slut, att de duktigaste
direktörerna – sådana som ni har nu för tiden –
aldrig själfva göra något arbete, som är värdt att tala
om. Deras åliggande är att sätta andra i arbete, medan
de tänka. I mitt senare lif tillämpade jag lärdomen,
så att mina affärer ha aldrig gjort mig besvär. Mina
unga kompanjoner skötte arbetet och jag nöjet, och
den uppfattningen skulle jag önska att ni alla hyste,
att där som är ringa glädje, där är också ringa framgång.
Den arbetare, som är glad öfver sitt arbete och
skrattar bort dess missöden, är säker om framgång,
ty det, som vi göra lätt och med glädje, blir alltid
väl gjordt. När ni ser en president eller direktör eller
annan arbetschef dignande under sina skyldigheter,
nedtryckt af bekymmer och med ett ansikte så bedröfligt,
som om han vore en domare, utfärdande en dödsdom,
så var öfvertygad om att han fått större ansvar,
än han kan bära, och bör få hjälp.
Jämför till exempel tågens hastighet. Vi trodde
att vi på den stora Pennsylvaniabanan nått
fullkomligheten, då ett passageraretåg uppsattes, som gick
mellan Pittsburg och Filadelfia på tretton timmar,
ungefär tjugusju mil i timmen. Det döptes till
»blixttåget». Detta var inte därför, att vi tyckte att
blixten var så långsam, utan därför att vi tyckte, att
tåget gick så förskräckligt fort. I dag gör
Empire-state-expressen dubbelt så stor hastighet, hvilket är
världsrekordet. Men låt oss icke mera göra oss skyldiga
till misstaget att tro, det vi ha nått fullkomligheten.
Under nästa generation komma tågen att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
