Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
motsättning till bourgeoisins representation, medelst
vilken ett nytt samhälle skulle grundas i mitten av
det gamla. Republiken befinner sig i dödskamp,
förkunnade han, regeringen kan ingenting uträtta
för arbetarna, men arbetarna kunna allt genom sig
själva; han svär det inför gud och människor. ’
I arbetarrörelsen ser han en motor som får sin
kraft från känslan och idén. Den idealist han är,
tror han på idéernas makt och skiljer därför icke
idén från aktionen; tvärtom råder enligt hans
förmenande en ömsesidighet mellan dem, de inspirera
och öva inflytande på varandra; idén motiverar
men värkar tillika suggererande på aktionen; den
bestämmer aktionen på samma gång den är därur
härledd. Det är omöjligt att skilja dem åt.
Rättvisa och frihet äro de två ideella krafter som ge
viljan dess moraliska riktjiing. Moralen intar hos
Proudhon en viktig plats; moral, det är respekt för
mänsklig värdighet, människans frigörelse från
begär och egoism. Den moraliska plikten individerna
emellan utsträckes och fullkomnas enligt P. i en
yttre juridisk obligation eller plikt
samhällsmedlemmarna emellan i deras liv som en kollektivitet.
Men så aktionsfilosof Proudhon än är, så
bekämpar han "våldet" i praktiken. Vi äro
revolutionärer men inga omstörtare, utbrister han. Han är
motståndare till allt slags sträjk och krig, han
fördömer lika mycket det sociala kriget som kriget
mellan folken. Han vill alltigenom en fredlig
revolution. Skattevägran tror han eger förmåga
att kullstörta staterna. Han är, denna
motsatsernas anarkist, en "legalitär", såsom fransmannen
uttrycker sig. Han står och ställer sig på
laglighetens grund. Han hoppas på arbetets och
kapitalets slutliga försoning, först antagonister bli de
tu, bourgeoisin och proletariatet, slutligen ett med
varandra likt två äkta makar, den enes makt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
