Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Slöjd- och handarbetets betydelse vid uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
måste vara fullt ärligt oeli redbart samt att det har ett full-
komligt nyttigt ändamål, på det att ungdomen redan från tidi-
gaste år må få sina tankar derpå rigtade och derigenom lära
sig att skatta det ärliga, dugliga och nyttiga arbetet högre än
allt annat.
Man har vid talet om slöjd och handarbete för barn in-
vändt, att det pj är lämpligt att låta det sköna, .det estetiska
ingå i slöjduppfostran för arbetsklassens barn. Är meningen
då den, att det finnes två slags uppfostran, den ena för
den bättre, den andra för den sämre lottade’? Är må hända det
sköna icke en gåfva af Gud, eller är det sköna må hända lyx?
Är det åter meningen, att de mindre bemedlades samhälls-
ställning utesluter eller förringar hos dem anlaget för och be-
hofvet af det sköna, så må man besinna, att naturen dock
danat både den fattige och rike till menniska, och att det är
otänkbart, att ej samma grunddrag skola återfinnas hos den
ene så väl som hos den andre. Liksom naturen låtit blomman
växa så väl utanför backstugusittarens koja som framför
palatsets portal och skapat henne lika skön’ på det ena stället
som på det andra-, så har också naturen hos alla menniskor,
oberoende af deras samhällsställning, nedlagt samma känsla för
det sköna. Och liksom naturen skapat denna blomma icke
blott för att uppätas af oxen, utan för att medelst sin fägring,
lukt och användning fröjda oss människor, så hafva menniskorna
också utan åtskilnad fått behof af att njuta och fröjdas af det
sköna. Det _ ligger något nedsättande för menniskovärdet uti
att godtyckligt till- och frånkänna egenskaper, hvilka naturen
gifvit åt alla, och hon har ingenstädes gifvit till känna, att
njutandet af hennes gåfvor skulle vara rikedomens och glan-
sens privilegium. Menniskornas skiljaktiga begåfning, samhällets
mångahanda förhållanden o. s. v. hafva sitt stora och berätti-
gade inflytande, men icke bör lyckan eller penningen tillvälla
sig ett sådant^ anspråk rörande menniskans grundförmögenheter
och tillvälla sig ett sådant anspråk som att förneka den ringare
att njuta af det frivilliga, förskönande kroppsarbetet i hemmet
under en ledig stund, utan äfven då göra honom till en slaf
af utkomsten och nyttan, till en arbetsträl. Ingen finnes så
fattig, att icke något slag af skönhet passar för honom. Det
är dessutom att märka, att slöjden, för att läras rätt och få
en allmännare Uomstring, icke kan undvara skönheten och dess
väckelser. Vår gamla egendomliga allmogestil, som ännu för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
