Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Slöjd- och handarbetets betydelse vid uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
skulle öfvas så, som den begränsat sig hos våra nutida stads-
snickare, så att bland annat så allmänt brukbara verktyg som
knif och yxa skulle vara uteslutna från begagnande. Den
skilnad, som nu förefinnes mellan stadssnickarens och landt-
slöjdårens yrken, sammanhänger nära med en penningfråga.
På landet kunna vissa saker arbetas för billigare pris och dock
tillräckligt noggrant för sitt ändamål, hvarför der åtskillig slöjd
drifves, i hvilken stadssnickaren ej kan täfla. Derför använ-
der han ej sådana verktyg som knif och yxa, hvilka bäst
lämpa sig för grof- och småslöjd. Men någon principiel skil-
nad mellan stadssnickarens och landtslöjdårens yrken finnes
icke.
En annan fråga, som ock hör hit, är den: hvem bör un-
dervisa i slöjd vid de allmänna läroverken? Jag anser, att,
likasom man vid dessa till lärare i teckning och musik tar
fackbildade personer, så bör man också göra det i slöjd. Jag
vill härmed visst icke säga, att förste bäste handtverkare är
duglig till slöjdlärare: han skall både hunna sin sak och hunna
undervisa deri. Men om han icke är väl hemmastadd i slöj-
den, så torde det vara omöjligt för honom att deri lemna dug-
lig undervisning. Den meningen, att anställandet af fackmän
såsom lärare i slöjd skulle leda till någon ensidig handtverks-
messighet, och att endast en »lärare», d. v. s. en, som tillika
är eller kan vara lärare i andra ämnen, bör undervisa i slöjd,
tror jag har kommit att utbreda sig på grund af det sätt,
hvarpå dessa förhållanden måste gestalta sig i folkskolan. Der
får läraren äfven vara öfningslärare i både sång och teckning
m. m.; det fins ingen annan lämplig att tillgå, och man får
taga hvad man kan få: det är bättre något än intet. Skall
man i folkskolan på landsbygden få undervisning i slöjd, så
är dotta i flertalet tall ej möjligt, utan att folkskolläraren med-
delar äfven denna. Man eger då ingen rättighet att fordra
någon stor skicklighet hos honom, men som jag anser det vara
af vigt, att slöjdundervisning i folkskolan kommer i gång, så
säger jag äfven här: bättre något än intet. Vid de allmänna
läroverken har man emellertid större fordringar på skicklighet
hos öfningsläraren, och jag tror, att man får hafva det äfven
på slöjdläraren; ty eleven vid ett allmänt läroverk bör under
sin skoltid kunna hinna längre, än hvad en icke fackbildad i
regeln kan meddela, och han kan af en sådan icke få den
goda undervisning han skulle kunna få, om läraren vore fack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
