Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sockerbruksarbetaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nog ha vi en tråkig lukt i våra salar, det luktar unket utaf
råsockret, och de olika processerna alstra en smula ammoniak,
men vi vänja oss snart vid det också, och ventilationen har
ju blifvit bättre och bättre. Vi få vara glada åt, att vi stå
och slipa socker i stället för sten t. ex. Stendammet, det slår
sig på lungorna det, men sockerdammet, det är inte något
damm längre, sedan vi fått det inombords. Det smälter strax
och mjukar upp bröstet i stället. Något fall af lungsot vet
jag inte har inträffat på den här fabriken.
När gubben pratade om sockrets stora näringsvärde, låg
det nära till hands att tänka på den tid, då det stod samma
hårda kamp om sockrets berättigande som nu om kaffet,
tobaken, spriten. Nu är sockrets rang som ett af våra
förnämsta näringsmedel obestridd. Vare det därmed inte sagdt,
att det skall gå på samma sätt med kaffet, tobaken och
spriten, ty sockret har ju ej samma egenskaper som exempelvis
alkoholen. Alkoholen är ett gift, som kan göra bruk till
missbruk och sin nyttjare till slaf, och så mycket elände som
spriten kan ju ej det värsta missbruk af socker åstadkomma.
Men striden var som sagdt hård, innan sockret nådde sin
nuvarande position. En påstod — och demonstrerade med
otaliga skäl — att sockret »hetsade upp» blodet i kroppen,
att det var så långt ifrån nyttigt för bröstet att det tvärtom
angrep detsamma. Den som åt socker — icke till öfverflöd
utan t. o. m. endast måttligt — den fick antingen en
öfverdrifven fetma eller en öfverdrifven magerhet, båda lika osunda.
Den ena tålde ju visserligen mer än den andra, men man
kunde aldrig veta, hur mycket man själf tålde, innan det
kanske var för sent. Något som var alldeles säkert, var
dessutom, att socker äfven i små kvantiteter platt fördärfvade
tänderna och magen.
Andra gingo inte så långt men voro hätska på sockret i
alla fall. De erkände, att sockret måhända icke var så
skadligt för hälsan, men det var likafullt absolut onödigt, otaliga
människogenerationer hade redt sig utan socker, och det var
så mycket viktigare att undvika såväl bruk som missbruk,
eftersom alla kunde vara ense om åtminstone en sak, att
sockret var skadligt för kassan.
Emellertid, hur höga stridens böljor gingo, ha de nu fått
lägga sig. Sockret är icke blott erkändt som ett oskadligt och
värdefullt utan också som ett jämförelsevis billigt näringsämne.
Kunna vi antaga, att de små barnen undgå arfsynden
åtminstone i den meningen, att de besitta en naturlig,
ofördärfvad smak, så är ju redan det ett tydligt bevis på
sötsakernas berättigande, att barnen äro så begifna på dem.
Huru som hälst har nu sockret från att en gång i forna tider
ha varit ett njutningsmedel för några få och ett högst
omstridt ämne numera blifvit ett näringsmedel för alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
