Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 —
snart Grabbe så måste han stanna och hvila sig
äfven med fara för att blifva tagen af förföljarne,
som säkerligen ej voro alltför långt borta. De-
ken hade dock den fördelen framför dessa att de
helt visst voro flere till antalet, minst två. De
komme att förlora mycken tid vid sadlingen, då
hästarna denna tid på året voro ute i hagen.
Endast hingstarne stodo på stall och sällan hade
en bonde mer än en hingst, och den hade råd-
mannen ridit trött.
Nu red han förbi Pyttis kyrka, öfver älfvens
västligaste gren, förbi Abborfors, allt längre och
längre bar det mot väster. Ibland då hästen
saktade i utförsbackarna föllo hans ögon igen,
han somnade, men så ryckte han till och fick
åter fart i djuret. Skarp traf eller galopp var
det enda som höll honom vaken. Dunkelt som
i en dröm påminde han sig byar, älfvar, forsar,
människor, som ibland sprungo skrikande efter
honom och ville veta hvart han hade så brådtom.
Han såg slött upp då han red förbi Sarflax. Där
bodde en god konungsman, hade han hört, Mats
Knutsson, en skeppshöfding; men det tjänade
till intet att begära dennes skydd mot en sådan
herre som grefven, ty junker Mats var blott en
obetydlig frälseman.
Då Deken befann sig uppe vid krönet af en
backe, ett stycke från Sarflax, tyckte han sig höra
hofslag i fjärran. Han höll in sin häst och lyss-
nade. Jo riktigt, det var ryttare som galopperade
upp för en backe. Långt borta tvärs öfver slät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
