Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om ärftlig sinnessjukdom och äktenskapslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och annan af dessa ägde onekligen en släkthistoria, som
brokigt nog kunde illustrera äfven den mest ödesdigra
förkunnelse af degenerationens obeveklighet. Man publicerade
dessa individers stamträd, och det var ögonskenligt huru
den andliga förödelsen spred sig från far till son och vidare
till sonson och sonssons son. Man lefde länge i den tro,
att dessa stamträd innehöllo hela sanningen, och det var
först tämligen sent, som det blef för hvar och en uppenbart,
att de på sin höjd innehöllo en bråkdel däraf och för resten
obevisade möjligheter.
Den som först påvisade den psykiatriska
släktforskningens felslut och bristande metod var historikern Ottokar
Lorenz i sin bekanta »Lehrbuch der gesammten
wissenschaftlichen Genealogie» 1898. Vill man i ett visst gifvet
fall, som med skäl måste betraktas som en produkt af ärftlig
belastning, efterforska belastningens orsak, så är det icke
nog, att efter en enda linje från far till son och så vidare
följa belastningens gång till ett mer eller mindre aflägset
ascendensled. Då man på detta sätt t. ex. tror sig hafva
funnit, att den väsentliga orsaken till en sinnessjukdom hos
en viss person är att härleda från farfars farfar som varit
alkoholist, så har man därvid förbisett 15/16-delar af de för
handenvarande möjligheterna och endast tagit hänsyn till
1/16, alldenstund hvarje människa i femte led härstammar
icke från en utan från 16 personer, för så vidt icke ingifte
förekommit, som gifvetvis reducerar anornas antal.
Det är sålunda, såsom Lorenz med all tydlighet
framhåller, icke stamträdet utan anträdet, som måste följas, om
man vill hafva riktiga svar på frågor rörande ärftlig
belastning. Sedd i detta ljus blir ärftlighetsforskningen i högsta
grad komplicerad, på samma gång belastningens betydelse i
sådana relativt sällsynta fall, där man kan fullfölja
anforskningen genom ett tillräckligt antal led, visar sig vara en
mindre ödesdiger omständighet än man förut på månget håll
antagit. Då nu högst få människor ens till fjärde
uppstigande led känna sina anor, så förblir den ärftliga
belastningens upphof i de flesta fall mycket dunkelt, och man
bör akta sig för att göra förhastade slutsatser. För att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
