Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om ärftlig sinnessjukdom och äktenskapslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Sv. Läkaresällskapets förhandlingar 18/i0 1910.
strax skola åberopas med afseende pä den senare delen af
mom. c) i den norska lagen. Den omständigheten, att den
sinnessjuke ej omtalat, att han vid äktenskaps ingående led
af sinnessjukdom, kan ju icke utan rätt absurda förutsätt-
ningar här göras gällande. Det finnes visserligen flera former
af sinnessjukdom, som göra det lätt för kontrahenten att
blifva duperad; jag tänker nu närmast på de hypomana
faserna i folie circulaire och det därmed icke sällan till
symtomen likartade initialstadiet i paralysie générale. I
förra fallet skyddas väl oftast kontrahenten genom känne-
domen onr vederbörandes sjukdom bland den sjukes anhöriga
och inom den sjukes bekantskapskrets mot faran att ovetande
binda sitt öde vid en sinnessjuk människa. I senare fallet
(paralysie générale), där detta skydd icke finnes, är sjuk-
domen obotlig och möjlighet finnes alltså på clenna grund
för skilsmässa. Vid begreppet obotlighet måste man, synes det
mig, fästa en mera synrtomatologisk betydelse, såsom den
med allmän uppfattning mest öfverensstämmande. En sjuk-
dom med mer eller mindre långvariga — i icke få fall
mångåriga — intervaller af hälsa, bör sålunda icke anses
vara i lageris mening obotlig, äfven om den i mera veten-
skaplig mening är det. Begreppet obotlighet, som ju för
öfrigt återkommer i en annan skilsmässoparagraf, måste gif-
getvis i hvarje fall bedömas likformigt.
Hvad vidare angår den norska lagparagrafens allmänna
bestämmelser om tidpunkten, inom hvilken ansökan om skils-
mässa måste göras, är det gifvetvis rimligt, att en betänke-
tid af 6 månader kan anses tillräcklig, men mindre välbe-
tänkt synes mig att som villkor fixera, att en tid af 5 år
med afseende på äktenskapets duration ej får öfverskridas,
för att skilsmässa under berörda förhållanden skall vara
möjlig. Ömmande, i öfrigt tillämpliga situationer kunna
för visso förekomma, där möjligheten af skilsmässa skulle
stranda på detta villkor. Mycket långdragna fall af paralysie
générale, med eller utan remitterande förlopp, kunna exempel-
vis förekomma, och mycket möjligt kan under dessa för-
hållanden vara, att situationen först efter de 5 årens förlopp
klarnat för vederbörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
