Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - A. Förberedande undersökningar med afseende å det varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheter, som gifva sig vid betraktandet af det varande. Dessa
svårigheter eller »aporier» bestå deri, att det varande,
betraktadt från olika synpunkter, visar sig såsom motsägande.
Filosofins uppgift är att enligt sin princip lösa dessa
förefintliga motsägelser. I tredje boken af hans metafysik
framställas flere sådana aporier. Vi skola här behandla två de
vigtigaste. — Den första är den, som framträder deruti, att
å ena sidan tyckes det vara nödvändigt att antaga, att det
gifves idéer jemte de sinliga tingen, å andra sidan tyckes
detta vara omöjligt på grund af de svårigheter, som
vidhäfta idéläran[1]. Till denna sluter sig en annan apori[2], som
behandlar frågan, om begreppen eller de fysiska
beståndsdelarne äro det egentligt varande. Å ena sidan tyckas
begreppen vara realprinciperna, alldenstund »vi känna hvart
och ett genom definitioner, men dessas principer äro
begrepp». Å andra sidan tyckas de fysiska beståndsdelarna
vara det verkliga, då vi ju genom att uppgifva dessa lära
känna tinget. — Den andra hufvudaporien är »den svåraste
af alla och nödvändigaste att betrakta»[3]. Finnes det något
jemte det särskilda, eller är detta det enda verkliga? Eger
det senare rum, är intet vetande möjligt, ty vetandet är
alltid om det allmänna. »Om principerna icke äro allmänna,
skola de icke vara vetbara, ty vetandet är alltid om det
allmänna»[4]. Eger det förra rum, skola principerna ej vara
substanser, ty intet af det allmänna betecknar ett bestämdt
»detta», men substansen är alltid ett »detta»[5].
För att komma fram till lösningen af dessa problem,
företager Aristoteles bok VII af Metafysiken en
undersökning af substansen. Substansen är det första begreppet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
