Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - β. Det menskliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
definitionen. Den senare bestämmer nemligen, hvad något är,
(jch uttrycker den förras torutsättning, under det att hvarje
bevis uppvisar en bestämning hos något, således, att något är
något eller icke är, icke hvad något är. Slutligen skiljer sig
beviset från definitionen genom termernas ordning. I
beviset äro de lagda i sär, i definitionen äro de sammanslutna1).
Med anledning deraf säger Aristoteles, att definitionen icke
kan tänkas utan bevis, men dock icke kan sägas vara genom
bevis2). Innebörden af detta är tydlig och klar. Genom
beviset tänkas grunden och det grundade såsom skilda
från hvarandra, i definitionen såsom sammanbundna till ett
och helt. Definitionen och beviset förutsätta derför
hvar-audra3). För att kunna sammanbindas måste två begrepp
skiljas och tvärtom4). Men nu uppstår hufvudfrågan: Huru
kunna grunden och det grundade sammanslutas i
definitionen? Genom induktion är det icke möjligt, ty den
änger endast, att något är, icke hvad, således icke grunden5).
Ej heller genom indelning, ty den grundar intet6). Icke
desto mindre hvilar definitionen på dessa båda såsom
uuder-lag. Aristoteles utfor detta så, att definitionen vinnes genom
sammanfattaude af de olika i det gemensamma, t. ex. för att
finna hvad, som förstås med storsinthet, utsöker man det lika
hos alla, som sägas vara storsinta. Om sålunda ett högsta
’) II, 3. 90, b, 28—91, a, 7 och c. 10. 94, a. 2. Jmfr Heyder
p. a. s. sid. 276; Rassow, Arist, de notionis definitione doctrina s. 9
och 13.
2) An. post. II, 8. 93, b, lö.
’) Att beviset förutsätter definitionen, är visadt ofvan. Om
Heyder sid. 280 söker förklara förhållandet mellan definition och bevis
så, att beviset utsäger begreppets verklighet (»das Dass»), hvilken in
usu ligger i definitionen, har han sammanblandat bevis och induktion.
Det förra utsäger, att något är något (har en bestämning, An. post.
90, b, 34), den senare, att något är verkligt, se ofvan.
4) Jmfr antitesens och syntesens förhållande hos Fichte d. ä.
W. L. sid. 32.
’) An. post. II, 7. 92, a. 37. e) II, c. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
