Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - C. Aristoteles lära om förnuftet - β. Det menskliga förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
varseblifvaude själen1). Vidare må hänvisas till de utsagor
af Aristoteles, i hvilka det till möjligheten tänkbara säges, vara
det sinliga. »I det, som har stoff, finnes hvart och ett af
tankeobjekten till möjligheten»2). »Det tänkbara är i de
sinliga formerna»3). Om det sinliga är möjligt att tänka,
måste varseblifningen vara förnuft till möjligheten d. v. s,
det verkliga förnuftets material. Detta framställes i klara och
bestämda ordalag i det kap , som utgör afslutningen af
Aristoteles logiska och kunskapsteoretiska verk, Analytikerna, det
19:de kap. bok. 2: tx δ’ έμπειρίας rj i* παντΰς ηρίμήσαντο;
τον xattoÅov iv rj ψυχή, τον ένος παρά τά πολλά, ο άν
ι’ν απααιν tv èvfj ίχίίνοις το αν ro, τέχνης άρχι) xai
έπιστή-μης’) och vidare xai γαρ xai αϊβ&ηαις οιίτω το χα!)όλον
έμ-ποίίΐ (genom induktion). Således blifva principerna ur
varseblifningen. Men längre ned heter det: νονς 11 η ιών άρχων5).
De äro således ur varseblifningen, men genom förnuftet.
Man kan vara tveksam, huruvida Aristoteles skulle kunna
tydligare uttrycka, att förnuftets material är varseblifningen
’) Särskildt gäller detta argument mot dem, som vilja låta
förnuftets material vara identiskt med det upptagande i sig
innehålls-tomma förnuftet, ty då skulle skilnaden ej vara i själen i allmänhet,
utan i tankesjälen. Bollinger, Die Erhabenheit des Aristoteles über
allen Dqalismus, Munchen 1878. sid. 60—65, Aristoteles Nuslehre,
Dillingen 1882, sid. 34 ff., Zu Aristoteles Nuslehre, München 1885, har
denna uppfattning och måste derför lent af konstruera Aristoteles
ord »i själen» till »i tankesjälen». Dessutom må med afseende på
Bullingers uppfattning anmärkas, att han rigtigt framhållit, att det är
ingen eubstantiel skilnad mellan förnuftet såsom ren möjlighet (såsom
en skriftafla) och såsom ren verklighet, men då är det omöjligt, att
förnuftet i det förra hänseendet skulle kunna sättas såsom material
för det samma i det senare. Ty att förnuftet är ren möjlighet,
betecknar intet annat an, att det intet aktuelt innehåll har, förrän det
in aktu tänker, De An. III, 4. § 11. Derför kan aldrig förnuftet
såsom ren möjlighet kallas material, ty såsom sådant skulle det få
innehåll utan att sjelft in aktu tänka det.
’) De An. III, 4. 430, a, 6. ’) III, 8. 432, a, 4.
4) An. post. 100, a, 6 ff. ·) b, 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
