Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
tydligt, att dessa båda enheter beteckna endast olika sidor
af samma sak; den förra betecknar själen såsom teoretiskt
öfverläggande genom att förena en allmän grundsats med
den omedelbara uppfattningen af det rätta i det särskilda
fallet, den andra såsom praktiskt öfverläggande d. v. s.
förenande eu allmän grundsats med ett särskildt begär. Den
praktiska varseblifningen och begäret stå nemligen i samma
förhållande till den allmänna grundsatsen, i det de båda
uttrycka en konkret tillämpning af densamma, och kunna
icke finnas utan hvarandra.
Vi ha nu lemnat en redogörelse for de sidor af själen,
som ligga till grund för de ofvan undersökta
förutsättningarna for etisk dvgd och insigt å ena sidan samt för
ondska och illistighet å andra sidan, och som kunna utbilda>
så väl i den ena rigtningen som den andra. Derjemte ha
vi undersökt, i hvad mån denna utbildning ligger i
menniskans eget skön d. v. s. viljans frihet. Det torde vara skäl
att erinra om de vigtigare resultaten af denna
undersökning. För det första har framgått, att alla dessa sidor af
själen hafva ett sinligt innehåll; särskildt är detta af vigt för
inseende af betydelsen af det praktiska förståndet, som icke
får likställas med det teoretiska förnuftet, utan är från
detsamma artskildt. — Vidare har visats, att förhållandet mellan
det högre och det lägre icke är ett rent praktiskt, i det att
det torra är mera ordnande än befallande. — Med afseende
å viljans frihet har uppvisats, att Aristoteles i fråga om
viljan af ändamålet är sväfvande och rör sig i cirkel, men
i fråga om beslutet såsom viljan af medlen till det faststälda
ändamålets uppnående antager en viljefrihet såsom magt att
fasthålla vid grundsatsen emot begären. — Slutligen har visats,
att det betraktelsesätt, hvarifrån Aristoteles utgår vid
redogörelsen för de sidor af själen, som kunna utbildas till
förutsättningar för dygd eller ondska, är det teleplogiska, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
