Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - β. Om dygden - Afslutning. Öfvergång till statsläran. Resumé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aristoteles här betraktar dygden från synpunkten deraf, att
den, såsom egande ett sinligt innehåll, icke är individuel,
utan kan sönderfalla i olika, af yttre omständigheter
beroende grader eller arter, således från empiristisk synpunkt.
Särskildt gör han denna synpunkt gällande mot Sokrates,
som endast hade fäst sig vid den rationalistiska sidan af
etiken. — Aristoteles förfäktar sålunda dygdens odelbarhet,
om han utgår från förnuftet såsom en konkret och individuel
verklighet, då natursidan i dygden är fullständigt bestämd
af detsamma, men dess delbarhet, om han utgår från
natursidan i dygden, då förnuftet är endast en ren form och
sålunda icke individuelt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
