Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— XXXIX —
mening allgående det förhållande man borde iakttaga med
Spanioner-ne: huruvida man skulle förklara dem krig å Sveriges Kronos, eller
å den Tyska »libertetens» vSgnar, eller om man skulle söka fred och
neutralitet med dem; sjelf synes han mest varit böjd för det första,
emedan derigenom Holland och England skulle förmås att närmare
ansluta sig till honom, hvarjemte Frankrike, hvars afsigter med den
vid Metz samlade hären föreföllo särdeles misstänkta, då skulle blifva
mindre fiendtligt sinnadt (407 och. 408). Rådet, hvars svar först
fyra månader derefter afgick, höll dock före, att man tillsvidare ej
offentligen borde förklara krig mot Spaniorerne ej heller söka
neutralitet, utan, liksom de, »dissimulera», och att man skulle tillfoga dem så
mycken skada som möjligt, till dess lämpligt tillfälle att öfverfalla
’dem med krig inträffade (753). Af det general-förslag, som vid
samma tillfälle öfversändes till Rådet och Johan Casimir, finner man, att
samtliga Svenska stridskrafter i Tyskland vid denna tid uppgingo till
83,000 man, hvilka följande år borde uppbringas till närmare 200,000
man, allt det Brandenburgska och Chur-Sachsiska krigsfolket oberäknadt
(409 och 410).
lea».
Hvad Frankrike förde i skölden blef snart uppenbart genom de
förelager om neutralitet för Ligan, som af de Franska sändebuden
framställdes; de Ligistiska furstarne skulle återfå allt, hvad Svenskarne
från dem taget, hvaremot de borde förbinda sig till en fullkomlig
neutralitet, utan.att likvisst behöfva afskeda sitt krigsfolk; derefter skulle
konungarne af Sverige och Frankrike gemensamt vända skia vapen mot
kejsaren och Spanien; gick Gustaf Adolf ej in härpå, så hotade
Richelieu med krig. Men Gustaf Adolf ville ingalunda gå in på någon
restitution af det eröfrade, utan fordrade i stället såsom hufvudvillkor,
att Ligan skulle afdanka allt sitt krigsfolk, hvilket borde gå i Fransk
tjenst, på det att kejsaren ej skulle hafva någon nytta af detsamma.
Tillsvidare erbjöd han Ligan ett stiEestånd på 14 dagar (d. 11—25
Jan.), så att man skulle få rådrum att underhandla (539 och’540). Snart
insåg Gustaf Adolf likväl, att Ligisterne ■ blott underhandlat för att
vinna tid att rusta sig, samt att Fransoserne ej voro så fruktansvärde,
som de sjelfve gåfvo sig ut för, hvarföre han afbröt underhandlingarne
och, obekymrad om Frankrikes hotelser, fortsatte sin segerbana.
Medan årets tvenne första månader i det öfriga Tyskland förflöto
utan några särdeles fiendtligheter, började Pappenheim i Neder-Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
